Det var ett tag sedan bloggen uppdaterades, inte på grund av att det inte finns saker att skriva om, men för att tiden har flugit iväg.
De flesta av Er som är uppdaterade i vad som försiggår svensklöpning kunde se att jag bommade rejält mitt mål vid Vienna Marathon, tyvärr de 2:30-32 som jag hade som mål blev snarare 2:37, loppet gick inte alls enligt min önskan.
Redan från början kände jag att det var svårt att hitta rytmen och även om jag trodde att det skulle ge sig längre in i loppet så blev inte fallet, tvärtom det blev tyngre och tyngre, att vinden sedan hjälpte till gjorde att ett dålig resultat var ett faktum.
Jag kunde passera halva loppet på strax över 1.15, och känslan i kroppen var inget vidare, jag hade ingen flyt i steget och oftast när man går lite på över gränsen brukar andra delar i kroppen ge sig, i mitt fall magen, det började redan vid 23km och släppte aldrig. Det var exakt samma problem med magen som jag har fått vid mina två senaste sprungna Marathon (Frankfurt 2013 och Rotterdam 2013), konstigt nog har jag inte laddat annorlunda gentemot tidigare lopp.
Dagarna efter loppet, förutom lite spänningar i baklåren, var kroppen i rätt bra skick vilket är ett bevis att jag har mer i kroppen att ge än vad som kunde tas ut vid tävlingen. Jag kunde börja träna redan på tisdag och har tränat sedan dess, jag har kört lite lugnare på distans, ett pass tröskel och igår tävling, Sjömarksloppet.
Detta lopp är jag nöjd med, det var en bra indikation inför Göteborgsvarvetet om 2 veckor, det känns kontrollerat hela vägen även om tiden är inget att skryta om. Men finns inte farten i kroppen kan jag inte kräva mer heller, jag känner att för varje år som går blir det ännu svårare att motivera sig att köra hårda pass ensam. Ålder eller lathet?, jag tror på en kombination med lite överhäng på sistnämnda.
Som sagt härnäst står GBG-Varvet i planen, vi kanske ses då....
söndag 10 maj 2015
söndag 15 mars 2015
Rapport v.11
Veckorna rullar på som vanligt, fast det känns som att det går fortare än vanligt.
Sedan sista inlägget har man kunnat träna på hyfsat ända till slutet på v.9 då åkte man på en influensa som orsakade 1 vecka av träningsupphåll.
Denna vecka har man kunnat träna på dock i lägre fart och något mindre mängd än vad som var planerat från början (jag tar alltid det väldigt lugnt första veckan efter att ha varit förkyld eller liknande).
Det är ändå otroligt hur mycket påverkad man blir av en veckas uppehåll, så fort man börja träna då får man fruktansvärd träningsvärk.
Hur mycket detta kommer att påverka mitt slutmål är svårt att säga, det visar sig om några veckor. Tyvärr, jag vet att jag kan ha tappat en av de mest viktiga veckorna i mitt träningsupplägg där jag förutom att ha planerat en del kvalitet i form av tröskelpass hade också planerat en av de längsta långpassen, 38km!
Men nu är som det är, det är bara göra det bästa av situationen och inte låsa sig vid det som har varit.
Idag sprang jag långpass i lugnt tempo, på mig hade jag ett par Adidas Boston Boost, dessa skor hade jag använt tidigare vid ett par träningar på löpbandet och tyckte så mycket om känsla som de gav att jag bestämde mig för att lägga de åtsidan för att inte springa slut dem (rädd för att Adidas inte skulle göra flera sådana skor).
För ett par veckor sedan skaffade jag ett par till Adidas Boston Boost 2015 års modell och då bestämde jag mig för att nu ta fram de gamla 2014 och köra dagens långpass, jag säger bara en sak " vilken modell, vilka skor", det känsla som jag fick på löpband ett par gång tidigare var inget gentemot dagens känsla.
Jag kan låta partiskt eftersom jag är Adidas entusiast men glöm inte att tills för 12år sedan har jag haft och använt andra skor & sportkläder fabrikat. Oavsett, är du på väg att köpa nya skor? inför årets utmaningar?, då kan jag rekommendera stark denna modell den passar lika bra för träning som tävling, absolut en modell bland de bästa som Adidas har tagit fram i Boost familjen.
Kommer att definitivt att beställa några par till, och även tävlingsmodellen Adidas Adizero Boost, dessa blir spännande att provträna och till slut springa runt på gatorna i Wien.
Sedan sista inlägget har man kunnat träna på hyfsat ända till slutet på v.9 då åkte man på en influensa som orsakade 1 vecka av träningsupphåll.
Denna vecka har man kunnat träna på dock i lägre fart och något mindre mängd än vad som var planerat från början (jag tar alltid det väldigt lugnt första veckan efter att ha varit förkyld eller liknande).
Det är ändå otroligt hur mycket påverkad man blir av en veckas uppehåll, så fort man börja träna då får man fruktansvärd träningsvärk.
Hur mycket detta kommer att påverka mitt slutmål är svårt att säga, det visar sig om några veckor. Tyvärr, jag vet att jag kan ha tappat en av de mest viktiga veckorna i mitt träningsupplägg där jag förutom att ha planerat en del kvalitet i form av tröskelpass hade också planerat en av de längsta långpassen, 38km!
Men nu är som det är, det är bara göra det bästa av situationen och inte låsa sig vid det som har varit.
Idag sprang jag långpass i lugnt tempo, på mig hade jag ett par Adidas Boston Boost, dessa skor hade jag använt tidigare vid ett par träningar på löpbandet och tyckte så mycket om känsla som de gav att jag bestämde mig för att lägga de åtsidan för att inte springa slut dem (rädd för att Adidas inte skulle göra flera sådana skor).
För ett par veckor sedan skaffade jag ett par till Adidas Boston Boost 2015 års modell och då bestämde jag mig för att nu ta fram de gamla 2014 och köra dagens långpass, jag säger bara en sak " vilken modell, vilka skor", det känsla som jag fick på löpband ett par gång tidigare var inget gentemot dagens känsla.
Jag kan låta partiskt eftersom jag är Adidas entusiast men glöm inte att tills för 12år sedan har jag haft och använt andra skor & sportkläder fabrikat. Oavsett, är du på väg att köpa nya skor? inför årets utmaningar?, då kan jag rekommendera stark denna modell den passar lika bra för träning som tävling, absolut en modell bland de bästa som Adidas har tagit fram i Boost familjen.
Kommer att definitivt att beställa några par till, och även tävlingsmodellen Adidas Adizero Boost, dessa blir spännande att provträna och till slut springa runt på gatorna i Wien.
 |
| Ovan från vänster, Adizero Boston 4, i mitten Adizero Boston Boost 2014, till höger Adizero Boston Boost 2015 |
 |
| Några av mina Adidas redskap "There Can be Only One" |
måndag 26 januari 2015
V.05,
Det är nu 11 veckor kvar till Wien- Marathon.
Veckorna rullar på, liksom träningen.
Januari är en månad som inte gynnar löparen här i Sverige, enligt min åsikt i alla fall. Dagarna är mörka, och en cocktail bestående av olika väderlek.
De senaste veckorna har träning ändå rullat på, trots det olika typ av väder, allt från kyliga och regniga dagar till dagar med mycket vind och snö. Fokus ligger nu på att försöka få mängd i kroppen, vilket innebär att det måste samlas ett antal mil varje vecka, detta har inte varit lätt, dels på grund av vädret, men också för att det har varit långa arbetsdagar.
Jobbet kräver att man befinner sig hemifrån ca.13 timmar per dag, och på detta ska jag försöka springa ett par mil om dagen, det ställer verkligen ens huvud på spel om hur mycket man kan tåla.
Jag tänker tillbaka på period från hösten 2011-vår 2012, hösten 2012 -vår 2013, när jag förberedd mig till Rottedam Marathon, det kändes inte lika tufft då, var det att man var några år yngre och orkade mera? eller att man jobbade mindre, (inte så långa dagar) är jag säker på, eller kan det vara att man hade mer pannben?
Ja, svårt att säga, men vad jag kommer ihåg då kunde man ligga på 15 mil / vecka utan att kännas som det gör nu, dessutom kunde man hålla ett bra fart på distans vilket är grunden och filosofin i den typ av träning jag gör.
Aktuellt att komma upp i 13-14 mil veckor är tufft och jäkla jobbigt, att springa distans i farter under 4 minuter är ännu tuffare och nästan omöjligt.
Men, men, vi får se jag ska inte kasta in handduken än, målet i Wien är satt till 2:30 och det är det som ligger till grund till min träning.
Så länge, är bara att jobba, jobba, jobba...
Veckorna rullar på, liksom träningen.
Januari är en månad som inte gynnar löparen här i Sverige, enligt min åsikt i alla fall. Dagarna är mörka, och en cocktail bestående av olika väderlek.
De senaste veckorna har träning ändå rullat på, trots det olika typ av väder, allt från kyliga och regniga dagar till dagar med mycket vind och snö. Fokus ligger nu på att försöka få mängd i kroppen, vilket innebär att det måste samlas ett antal mil varje vecka, detta har inte varit lätt, dels på grund av vädret, men också för att det har varit långa arbetsdagar.
Jobbet kräver att man befinner sig hemifrån ca.13 timmar per dag, och på detta ska jag försöka springa ett par mil om dagen, det ställer verkligen ens huvud på spel om hur mycket man kan tåla.
Jag tänker tillbaka på period från hösten 2011-vår 2012, hösten 2012 -vår 2013, när jag förberedd mig till Rottedam Marathon, det kändes inte lika tufft då, var det att man var några år yngre och orkade mera? eller att man jobbade mindre, (inte så långa dagar) är jag säker på, eller kan det vara att man hade mer pannben?
Ja, svårt att säga, men vad jag kommer ihåg då kunde man ligga på 15 mil / vecka utan att kännas som det gör nu, dessutom kunde man hålla ett bra fart på distans vilket är grunden och filosofin i den typ av träning jag gör.
Aktuellt att komma upp i 13-14 mil veckor är tufft och jäkla jobbigt, att springa distans i farter under 4 minuter är ännu tuffare och nästan omöjligt.
Men, men, vi får se jag ska inte kasta in handduken än, målet i Wien är satt till 2:30 och det är det som ligger till grund till min träning.
Så länge, är bara att jobba, jobba, jobba...
söndag 4 januari 2015
Önskar er alla, Gott nytt 2015!!
Nytt år, nya möjligheter...
de sista dagarna på 2014 avslutades med en löpning, efter att har varit tvungen att göra ett avbrott i nästan 2 veckor på grund av en kraftig förkylning.
Denna vecka har man återigen kunnat ta upp mängd och förhoppningen är att trappa upp träningen successivt så att man kommer upp i den mängd som behövs för att kunna klara 2.30 senare i vår.
Under de närmsta 3 veckorna är det mängd på träning som kommer att vara fokus, därefter kommer jag att bibehålla mängden men istället att byta ut visa distanspass mot kvalitativa pass i form av tröskel och snabbdistans.
Detta upplägg kommer att pågå i 8 veckor för att sedan börja trappa ner träningen inför det första målet för säsongen, Wien Marathon.
Jag kommer att uppdatera med nya inlägg under tiden för att berätta hur det går!
Så länge är här mina tilltänkta huvudtävlingar för 2015.. det finns också här bredvid.
12/4 - Vienna City Marathon
23/5 - Göteborgsvarvet
30/5 - Stockholm Marathon??, (Har inte bestämt mig än, beroende på återhämtningen efter Vienna)
26/9 - Lidingöloppet 30km
24/10 - Terräng SM, M40
de sista dagarna på 2014 avslutades med en löpning, efter att har varit tvungen att göra ett avbrott i nästan 2 veckor på grund av en kraftig förkylning.
Denna vecka har man återigen kunnat ta upp mängd och förhoppningen är att trappa upp träningen successivt så att man kommer upp i den mängd som behövs för att kunna klara 2.30 senare i vår.
Under de närmsta 3 veckorna är det mängd på träning som kommer att vara fokus, därefter kommer jag att bibehålla mängden men istället att byta ut visa distanspass mot kvalitativa pass i form av tröskel och snabbdistans.
Detta upplägg kommer att pågå i 8 veckor för att sedan börja trappa ner träningen inför det första målet för säsongen, Wien Marathon.
Jag kommer att uppdatera med nya inlägg under tiden för att berätta hur det går!
Så länge är här mina tilltänkta huvudtävlingar för 2015.. det finns också här bredvid.
12/4 - Vienna City Marathon
23/5 - Göteborgsvarvet
30/5 - Stockholm Marathon??, (Har inte bestämt mig än, beroende på återhämtningen efter Vienna)
26/9 - Lidingöloppet 30km
24/10 - Terräng SM, M40
söndag 16 november 2014
Läggesrapport!
Hej,..
det har gått 6 månader sedan det sista inlägget. Tiden flyger iväg och det känns att man inte hinner med alla måsten, familjen, jobbet, träningen och det sociala.
Där det gäller jobbet har det under dessa 6 månader blivit lite lugnare och även om man fortsätter att ha en del långa dagar, försöker jag nu att hålla uppe disciplinen med träningen.
Jag har kunnat träna mycket bättre och under sommaren kunde jag till och med ligga och nosa på 10 mils veckor vid ett par tillfällen. Just nu försöker jag springa mellan 8-10 mil/vecka och det har funkat helt OK , än så länge, trots resor och visa extra sena dagar, (självklart hade det inte varit möjligt utan att Erikas hjälp, som tar det mesta utav vår dotters aktiviteter).
Där det gäller tävlingar har jag kunnat genomföra, förutom mitt 16:e Göteborgsvarv (snittet på dessa 16 lopp steg nu till 1:14'12'', efter årets dåliga resultat på 1:20), även några millopp och Lidingöloppet på 1:55.
Nu är bara försöka fortsätta att hålla uppe träningen, till bakgrund till detta har jag nu lagt upp 2 nya mål inför nästa år, den ena är Vienna Marathon och den andra är självklart Göteborgsvarvet.
Tidsmässigt är mål satta till 2:30 i Vienna och sub 1:15 på Varvet.
Flera rapporter kommer att levereras som beskriver vägen till dessa mål.
Ha det gott i mörkret...
det har gått 6 månader sedan det sista inlägget. Tiden flyger iväg och det känns att man inte hinner med alla måsten, familjen, jobbet, träningen och det sociala.
Där det gäller jobbet har det under dessa 6 månader blivit lite lugnare och även om man fortsätter att ha en del långa dagar, försöker jag nu att hålla uppe disciplinen med träningen.
Jag har kunnat träna mycket bättre och under sommaren kunde jag till och med ligga och nosa på 10 mils veckor vid ett par tillfällen. Just nu försöker jag springa mellan 8-10 mil/vecka och det har funkat helt OK , än så länge, trots resor och visa extra sena dagar, (självklart hade det inte varit möjligt utan att Erikas hjälp, som tar det mesta utav vår dotters aktiviteter).
Där det gäller tävlingar har jag kunnat genomföra, förutom mitt 16:e Göteborgsvarv (snittet på dessa 16 lopp steg nu till 1:14'12'', efter årets dåliga resultat på 1:20), även några millopp och Lidingöloppet på 1:55.
Nu är bara försöka fortsätta att hålla uppe träningen, till bakgrund till detta har jag nu lagt upp 2 nya mål inför nästa år, den ena är Vienna Marathon och den andra är självklart Göteborgsvarvet.
Tidsmässigt är mål satta till 2:30 i Vienna och sub 1:15 på Varvet.
Flera rapporter kommer att levereras som beskriver vägen till dessa mål.
Ha det gott i mörkret...
lördag 10 maj 2014
''I'm back''....
....Hej på er, det var 7 månader sedan min senaste inlägg, vad har hänt sedan dess?, inte mycket på träningsfronten.
Som de flesta av Er vet det gick ingen vidare i Frankfurt Marathon 2013, som jag skrev några veckor innan loppet, kändes som om man tränade på sparlåga. Till slut blev tiden 2.35'08'.
Sedan dess har jobbet tagit större del av min vakna tid, arbetsveckor upp emot 75 timmar har tillhört vanligheten i alla fall fram till mars. Det har inte hunnits med mycket träning, istället mycket mat och en del onyttig, i relation till hur man rörde sig.
I mitten på mars var vikten upp i 69,7Kg!, men vet också att har jag varit över 70Kg strecket under en kort tid. Min "off" säsongs vikt ska vara max 63Kg.
De senaste 7 veckorna har jag kunnat träna lite mer och min förhoppning är att kunna komma upp i 10 mil per vecka till slutet på sommaren. Idag vill jag testa min nuvarande form och för det sprang jag Sjömarksloppet (10km), tid: 39'24'', det är min kapacitet just nu, jag har en lång väg tillbaka att vandra.
Hoppas att jobbet rullar på nu så att man kan också ha lite fritid och kunna träna på.
Förhoppningsvis kommer vi att ses i spåret framöver!!
Som de flesta av Er vet det gick ingen vidare i Frankfurt Marathon 2013, som jag skrev några veckor innan loppet, kändes som om man tränade på sparlåga. Till slut blev tiden 2.35'08'.
Sedan dess har jobbet tagit större del av min vakna tid, arbetsveckor upp emot 75 timmar har tillhört vanligheten i alla fall fram till mars. Det har inte hunnits med mycket träning, istället mycket mat och en del onyttig, i relation till hur man rörde sig.
I mitten på mars var vikten upp i 69,7Kg!, men vet också att har jag varit över 70Kg strecket under en kort tid. Min "off" säsongs vikt ska vara max 63Kg.
De senaste 7 veckorna har jag kunnat träna lite mer och min förhoppning är att kunna komma upp i 10 mil per vecka till slutet på sommaren. Idag vill jag testa min nuvarande form och för det sprang jag Sjömarksloppet (10km), tid: 39'24'', det är min kapacitet just nu, jag har en lång väg tillbaka att vandra.
Hoppas att jobbet rullar på nu så att man kan också ha lite fritid och kunna träna på.
Förhoppningsvis kommer vi att ses i spåret framöver!!
Status i mitten på mars , ...nej jag är inte gravid!!
söndag 13 oktober 2013
Plåga, Plåga och plåga....
...så har det känts de senaste 6 veckorna.
Tiden är inte på min sida och inte heller orken för att kunna träna på inför en marathon.
Tillsätter man därtill förkylningar och problem med en fot, då får man ett rätt bra recept för misslyckande.
Det kan finnas många bortförklaringar men jag kan bara komma på är att jag helt enkel inte har orkat träna lika motiverat efter jag har bytt jobb, att sedan min fot vill inte ge sig gör också att motivationen slocknar.
Jobb, min familj och hälsa är det viktigast i mitt liv därefter kommer löpning som ett komplement till att kunna må bra och att se hur bra man kan bli efter den nedlagd tid detta är hela tiden kopplat till ett mål.
Nu har inte tävling gått ännu men, jag känner att jag är långt ifrån den form som jag hade önskat att befinna mig i.
Visst jag har gjort ett antal tävlingar på 10km och halvmarathon med hyfsat bra resultat som kunde indikera en tid på marathon på 2:28-2:30, men jag har känt att på dessa tävlingar att jag har fått ta i.
Inför Frankfurt marathon förra året eller Rotterdam i år, kunde jag göra denna typ av tävlingar och dessa tider utan att känna mig sliten. Dagen efter kunde man springa ett långpass i bra fart utan att behöva pressa farten.
Man tänker på hur det hela kan gå så mycket upp och ner men med löpning finns ingen genväg all träning visar sig på resultat för eller senare bra eller dåligt. Lite annorlunda med lagidrott som om du har tränat dåligt eller haft en dålig dag kan laget ändå vinna och den individuella prestation är inte lika markant.
Så, ser jag emot Frankfurt?, nej, inte direkt, jag ser fram emot en helg av avkoppling i det vardagliga liv och att sätta punkt för säsong.
Målet har fått ändras från 2:25 till 2:30 men jag undrar om jag inte är för optimistisk, som det känns nu ligger jag närmare 2:35 än 2:30.
Som det brukar sägas som man bäddar får man ligga, och jag kommer att försöka springa på rutin i Frankfurt, hur länge det kommer att räcka för vi se.
Som sagt det kommer att visa sig om 2 veckor, tills dess väntar ett par intensiva veckor på jobbet med mycket resa och långa dagar.
Ha det bra
Tiden är inte på min sida och inte heller orken för att kunna träna på inför en marathon.
Tillsätter man därtill förkylningar och problem med en fot, då får man ett rätt bra recept för misslyckande.
Det kan finnas många bortförklaringar men jag kan bara komma på är att jag helt enkel inte har orkat träna lika motiverat efter jag har bytt jobb, att sedan min fot vill inte ge sig gör också att motivationen slocknar.
Jobb, min familj och hälsa är det viktigast i mitt liv därefter kommer löpning som ett komplement till att kunna må bra och att se hur bra man kan bli efter den nedlagd tid detta är hela tiden kopplat till ett mål.
Nu har inte tävling gått ännu men, jag känner att jag är långt ifrån den form som jag hade önskat att befinna mig i.
Visst jag har gjort ett antal tävlingar på 10km och halvmarathon med hyfsat bra resultat som kunde indikera en tid på marathon på 2:28-2:30, men jag har känt att på dessa tävlingar att jag har fått ta i.
Inför Frankfurt marathon förra året eller Rotterdam i år, kunde jag göra denna typ av tävlingar och dessa tider utan att känna mig sliten. Dagen efter kunde man springa ett långpass i bra fart utan att behöva pressa farten.
Man tänker på hur det hela kan gå så mycket upp och ner men med löpning finns ingen genväg all träning visar sig på resultat för eller senare bra eller dåligt. Lite annorlunda med lagidrott som om du har tränat dåligt eller haft en dålig dag kan laget ändå vinna och den individuella prestation är inte lika markant.
Så, ser jag emot Frankfurt?, nej, inte direkt, jag ser fram emot en helg av avkoppling i det vardagliga liv och att sätta punkt för säsong.
Målet har fått ändras från 2:25 till 2:30 men jag undrar om jag inte är för optimistisk, som det känns nu ligger jag närmare 2:35 än 2:30.
Som det brukar sägas som man bäddar får man ligga, och jag kommer att försöka springa på rutin i Frankfurt, hur länge det kommer att räcka för vi se.
Som sagt det kommer att visa sig om 2 veckor, tills dess väntar ett par intensiva veckor på jobbet med mycket resa och långa dagar.
Ha det bra
söndag 25 augusti 2013
Tjenare!!...
,..... det var ett tag sedan, jag var inne i bloggen.
Närmare bestämt 6 veckor sedan, och vad har hänt sedan sist?? Jo, där det gäller löpning det har hunnits med 2 ''B'' tävlingar till, återkommer till det senare i inlägget, där det gäller livet vid sidan om löpning har varit mycket runt omkring jobb och familj, sådant som alla familjer går igenom i vardagen.
Om jag börjar med den första av de 2 tävlingar som har sprungits, Falkenbergs Stadslopp 10km, jag tycker att det är ett roligt lopp, bra publik och banan är rolig, inte den snabbast men OK.
Vädret var ännu en gång publikvänligt men inte löpningsmässigt, det var sol, värme och hög luftfuktighet, det sistnämnda är min största fiende. Jag har stora bekymmer varje gång det är hög luftfuktighet.
Jag kunde springa kontrollerat de första 5km men sedan tappade jag allt mer på de som var före mig, målet med denna tävling var att försöka springa på 33'50''-34'00' med god känsla (jag hade trappat uppe i träning ytterligare), detta gick inte och i mål hade jag 34'04''. Känslan var inte bra, jag hade fått slita ordentlig under loppet.
Den andra tävling var Prinsensminne i Halmstad 21,1km.
Tidigare i våras blev jag inbjuden till denna tävling, jag hade hört gott om denna genom vänner och fått veta att det var välorganiserat.
Jag visste i förväg att banan är inte en sådan bana att slå personliga rekord på, och det hade jag inte tänkte heller, hade inte trappat ner i träning och vill bara ta det som en kvalitetsträning eftersom det har varit dåligt om sådana under en längre tid.
Vi lämnade dottern hos sina kusiner och hunden på pensionat därefter åkte jag och Erika till Halmstad för att ta helgen som ett miniträningsläger.
Väl på plats hade vi sällskap av andra trevliga löpare som hade blivit inbjudna dit av samma anledning.
Under lördagsnatten hade det regnat en del men tävlingsdagen var det upphåll, ca 20 grader och ännu en gång hög luftfuktighet.
Målet som jag hade inför tävling var att kunna komma runt på ca 1:15', jag hade inte trappat ner i träningen för detta utan försökte som tävlingarna innan att ta det som en bra kvalitativt pass.
Direkt från början stack kenyanen Japhet Kipkorir ifrån oss övriga, därefter tackade Lars Johansson för sig och gjorde sitt eget lopp (kul att se att killen är på vägen tillbaka efter alla skadebekymmer).
Kvar blev jag, Janne Holmén och Marcus Petterson, vi sprang ihop till ca 4km därefter satt Janne en högre växel och Marcus följde med honom, jag blev ensam. Så småningom gick jag ikapp och förbi Marcus som för dagen hade lite problem, men åt Janne kunde jag inte göra något.
I mål var jag 4:a på 1:13'32'', rätt nöjd med prestationen, ännu en gång visar det sig att jag trivs på min favoritdistans (½ marathon).
Arrangemanget i sig, var som man hade hört innan, ingen rekordbana men vad gör det när sträckan är otrolig fin och i övrigt mycket välorganiserat.
Träning under dessa 6 veckor har gått sådär, jag har fortfarande problem med min fot. Jag kan köra ett antal mil men inte som planerat, istället försöker jag vila foten så att jag kan köra långpass varje vecka.
Att ha helvila är inte att rekommendera enligt min naprapat, foten blir inte bättre av det.
Jag har inte tappat hoppet om loppet i Frankfurt som var planerat men måste erkänna att tiden är knappt, mitt mål att springa på sub 2:25 har jag lagt åt sidan. Skulle jag klara 2:30-32, blir jag otroligt nöjd.
Denna vecka försökte jag köra några km snabbare men dagen efter visade det sig att inte var så smart jag hade ännu mer ont och var otrolig stel i foten.
Så länge jag kan springa ett antal mil i veckan är jag nöjd och kommer att köra samma upplägg, det vill säga köra så mycket det går under vecka men framför allt att vila foten så att jag kan köra ett bra långpass på helgerna. Långpasset ser jag som ett nyckelpass inför marathon.
Hoppas att inte går för länge innan jag är inne i bloggandet igen, ni får träna på och fortsätt att njuta av det fina vädret.
Närmare bestämt 6 veckor sedan, och vad har hänt sedan sist?? Jo, där det gäller löpning det har hunnits med 2 ''B'' tävlingar till, återkommer till det senare i inlägget, där det gäller livet vid sidan om löpning har varit mycket runt omkring jobb och familj, sådant som alla familjer går igenom i vardagen.
Om jag börjar med den första av de 2 tävlingar som har sprungits, Falkenbergs Stadslopp 10km, jag tycker att det är ett roligt lopp, bra publik och banan är rolig, inte den snabbast men OK.
Vädret var ännu en gång publikvänligt men inte löpningsmässigt, det var sol, värme och hög luftfuktighet, det sistnämnda är min största fiende. Jag har stora bekymmer varje gång det är hög luftfuktighet.
Jag kunde springa kontrollerat de första 5km men sedan tappade jag allt mer på de som var före mig, målet med denna tävling var att försöka springa på 33'50''-34'00' med god känsla (jag hade trappat uppe i träning ytterligare), detta gick inte och i mål hade jag 34'04''. Känslan var inte bra, jag hade fått slita ordentlig under loppet.
Den andra tävling var Prinsensminne i Halmstad 21,1km.
Tidigare i våras blev jag inbjuden till denna tävling, jag hade hört gott om denna genom vänner och fått veta att det var välorganiserat.
Jag visste i förväg att banan är inte en sådan bana att slå personliga rekord på, och det hade jag inte tänkte heller, hade inte trappat ner i träning och vill bara ta det som en kvalitetsträning eftersom det har varit dåligt om sådana under en längre tid.
Vi lämnade dottern hos sina kusiner och hunden på pensionat därefter åkte jag och Erika till Halmstad för att ta helgen som ett miniträningsläger.
Väl på plats hade vi sällskap av andra trevliga löpare som hade blivit inbjudna dit av samma anledning.
Under lördagsnatten hade det regnat en del men tävlingsdagen var det upphåll, ca 20 grader och ännu en gång hög luftfuktighet.
Målet som jag hade inför tävling var att kunna komma runt på ca 1:15', jag hade inte trappat ner i träningen för detta utan försökte som tävlingarna innan att ta det som en bra kvalitativt pass.
Direkt från början stack kenyanen Japhet Kipkorir ifrån oss övriga, därefter tackade Lars Johansson för sig och gjorde sitt eget lopp (kul att se att killen är på vägen tillbaka efter alla skadebekymmer).
Kvar blev jag, Janne Holmén och Marcus Petterson, vi sprang ihop till ca 4km därefter satt Janne en högre växel och Marcus följde med honom, jag blev ensam. Så småningom gick jag ikapp och förbi Marcus som för dagen hade lite problem, men åt Janne kunde jag inte göra något.
I mål var jag 4:a på 1:13'32'', rätt nöjd med prestationen, ännu en gång visar det sig att jag trivs på min favoritdistans (½ marathon).
Arrangemanget i sig, var som man hade hört innan, ingen rekordbana men vad gör det när sträckan är otrolig fin och i övrigt mycket välorganiserat.
Träning under dessa 6 veckor har gått sådär, jag har fortfarande problem med min fot. Jag kan köra ett antal mil men inte som planerat, istället försöker jag vila foten så att jag kan köra långpass varje vecka.
Att ha helvila är inte att rekommendera enligt min naprapat, foten blir inte bättre av det.
Jag har inte tappat hoppet om loppet i Frankfurt som var planerat men måste erkänna att tiden är knappt, mitt mål att springa på sub 2:25 har jag lagt åt sidan. Skulle jag klara 2:30-32, blir jag otroligt nöjd.
Denna vecka försökte jag köra några km snabbare men dagen efter visade det sig att inte var så smart jag hade ännu mer ont och var otrolig stel i foten.
Så länge jag kan springa ett antal mil i veckan är jag nöjd och kommer att köra samma upplägg, det vill säga köra så mycket det går under vecka men framför allt att vila foten så att jag kan köra ett bra långpass på helgerna. Långpasset ser jag som ett nyckelpass inför marathon.
Hoppas att inte går för länge innan jag är inne i bloggandet igen, ni får träna på och fortsätt att njuta av det fina vädret.
söndag 14 juli 2013
Tillbaka i en amatörlöpares verkliga liv!!
Det har gått några veckor sedan mitt senaste blogginlägg.
Träning har trappats upp, trots att mitt problem med Plantar fascia i min höger fot har inte har släppt.
Jag började känna av denna skadan veckan innan Gbg-Varvet, och tänkte att det skulle gå över under viloperioden, men tyvärr det har inte hänt, och det har till och med försämrats.
De första 25 minuterna på varje pass är det värsta liksom varje morgon när man vaknar, då är foten stel och det värker även när man står stilla.
Detta gör att min motivation till träning är inte den bästa för tillfället, men jag känner att jag måste träna eftersom jag mår bra av regelbunden träning, det vill säga löpning.
Igår var det dags för ännu en ''C'' tävling (Varbergsloppet), det blev ett bra kvalitetspass, och det var ett bra fält av killar som har kapacitet från 31'-33'30'' på milen.
För min del blev en nionde plats och tiden 33'29'' inte (32'59'' inte som står i resultatlistan), det känns helt OK och jag känner att farten finns inte i benen för att springa snabbare och kunna hänga med killar som är 10-20 år yngre än mig, däremot kan jag flyta på tider runt 33' utan att ta i max.
Jag skulle kunna köra lite mer kvalitativ träning i form av tuffa intervaller, men allvarlig talat, jag vill inte, eller kanske jag ska säga att jag orkar inte plåga mig på det viset.
Jag kör helst 3 mil mer per veckan än att utsätter mig för ett par intervallpass.
För mig har löpning de senaste åren varit ett välbefinnande, harmoni och inte en plåga, visst vissa pass vill jag känna att man får slita, men inte mer än att jag dagen efter kan gå ut och köra på som vanligt på distans.
Härnäst, om foten blir bättre av de behandlingar som jag får, tänker jag springa några tävlingar för att få tillbaka motivationen och känslan i kroppen.
Har du drabbats någon gång av Plantar fascia och har bra tips som du vill dela med om hur man kan bli kvitt eller i alla fall inte ha så ont hör av dig.
Ha det gott ''and keep running''
Träning har trappats upp, trots att mitt problem med Plantar fascia i min höger fot har inte har släppt.
Jag började känna av denna skadan veckan innan Gbg-Varvet, och tänkte att det skulle gå över under viloperioden, men tyvärr det har inte hänt, och det har till och med försämrats.
De första 25 minuterna på varje pass är det värsta liksom varje morgon när man vaknar, då är foten stel och det värker även när man står stilla.
Detta gör att min motivation till träning är inte den bästa för tillfället, men jag känner att jag måste träna eftersom jag mår bra av regelbunden träning, det vill säga löpning.
Igår var det dags för ännu en ''C'' tävling (Varbergsloppet), det blev ett bra kvalitetspass, och det var ett bra fält av killar som har kapacitet från 31'-33'30'' på milen.
För min del blev en nionde plats och tiden 33'29'' inte (32'59'' inte som står i resultatlistan), det känns helt OK och jag känner att farten finns inte i benen för att springa snabbare och kunna hänga med killar som är 10-20 år yngre än mig, däremot kan jag flyta på tider runt 33' utan att ta i max.
Jag skulle kunna köra lite mer kvalitativ träning i form av tuffa intervaller, men allvarlig talat, jag vill inte, eller kanske jag ska säga att jag orkar inte plåga mig på det viset.
Jag kör helst 3 mil mer per veckan än att utsätter mig för ett par intervallpass.
För mig har löpning de senaste åren varit ett välbefinnande, harmoni och inte en plåga, visst vissa pass vill jag känna att man får slita, men inte mer än att jag dagen efter kan gå ut och köra på som vanligt på distans.
Härnäst, om foten blir bättre av de behandlingar som jag får, tänker jag springa några tävlingar för att få tillbaka motivationen och känslan i kroppen.
Har du drabbats någon gång av Plantar fascia och har bra tips som du vill dela med om hur man kan bli kvitt eller i alla fall inte ha så ont hör av dig.
Ha det gott ''and keep running''
söndag 23 juni 2013
Viloperiod är till ända!!
Nu är de 5 återhamtningsveckorna slut. Tänk vad snabbt tiden går...
De sista 2 veckorna har det inte varit mycket träning (110km totalt), jag har som i de tidigare veckorna bara kört distans, mängd och intensitet fick bestämmas av kroppen och dagsformen.
Från och med imorgon kommer träningen att kontinuerligt börjar trappas upp och inriktas mot säsongs sista "A" tävling, Frankfurt Marathon, senare i höst.
Under tiden kommer jag säkert att springa några små tävlingar som träning, dessa kommer jag inte att ladda för, de får helt enkelt vara en del i den kvalitativa träningen.
Träningen kommer att delas i fyra olika block betående av 4veckor med följande upplägg:
Block 1: öka distansmängd och fart
Block 2 & 3: bibehålla distansmängd och fart, dessutom implementera tröskelfart/intervaller
Block 4: öka tröskelmängd med bibehållen distansmängd och fart
resterande 2 veckor fram till tävlingen är uppladdning.
Upplägget är inte så annorlunda än det som jag gjorde inför Rotterdam Marathon nu i våras.
Det vore bra med sällskap på långpass men det är svårt att hitta folk som vill hålla upp farten på långpass vilket det är det jag gör. Känner du att du vill testa och det går att kombinera, kontakta mig.
Målet för Frankfurt är detsamma som jag hade inför Rotterdam (2:25'xx), vilket jag vet att det är fullt möjligt med denna typ av träning.
Självklart, detta ifall att allting runt omkring fungerar som det ska och att man håller sig skadefri.
Jag kommer att uppdatera kontinuerligt bloggen med inlägg om både träning, tävlingar eller kopplade till just löpning.
Ha det gott och träna på (även under semester)
De sista 2 veckorna har det inte varit mycket träning (110km totalt), jag har som i de tidigare veckorna bara kört distans, mängd och intensitet fick bestämmas av kroppen och dagsformen.
Från och med imorgon kommer träningen att kontinuerligt börjar trappas upp och inriktas mot säsongs sista "A" tävling, Frankfurt Marathon, senare i höst.
Under tiden kommer jag säkert att springa några små tävlingar som träning, dessa kommer jag inte att ladda för, de får helt enkelt vara en del i den kvalitativa träningen.
Träningen kommer att delas i fyra olika block betående av 4veckor med följande upplägg:
Block 1: öka distansmängd och fart
Block 2 & 3: bibehålla distansmängd och fart, dessutom implementera tröskelfart/intervaller
Block 4: öka tröskelmängd med bibehållen distansmängd och fart
resterande 2 veckor fram till tävlingen är uppladdning.
Upplägget är inte så annorlunda än det som jag gjorde inför Rotterdam Marathon nu i våras.
Det vore bra med sällskap på långpass men det är svårt att hitta folk som vill hålla upp farten på långpass vilket det är det jag gör. Känner du att du vill testa och det går att kombinera, kontakta mig.
Målet för Frankfurt är detsamma som jag hade inför Rotterdam (2:25'xx), vilket jag vet att det är fullt möjligt med denna typ av träning.
Självklart, detta ifall att allting runt omkring fungerar som det ska och att man håller sig skadefri.
Jag kommer att uppdatera kontinuerligt bloggen med inlägg om både träning, tävlingar eller kopplade till just löpning.
Ha det gott och träna på (även under semester)
söndag 9 juni 2013
Återhämtningsvecka nr.3 och Navåsterrängen!
Det känns bra att vila kroppen när man medevetet har gjort detta val.
Denna vecka har liksom de 2 senaste inte mycket att berätta angående träning. För även om det var ett kort vecka när det gäller jobb har jag inte tränat mer än vad som har känts för.
Jag tränar som det känns för dagen och kroppen får bestämma själv kvantitet och kvalitet.
Kunde ändå avverka 5st pass denna vecka inklusive Navåsterrängen, en tävling som jag tog som en kvalitativ träning.
Navåsterrängen har jag sprungit de senaste 4åren, jag tycker att det är ett roligt litet lopp och dessa typer av lopp ska man vara rädd om nu för tiden.
I år bestämde jag mig samma dag för att ställa upp, hade egentligen tänkt att åka ner till Varberg och springa Friskusloppet, men när jag vaknade på morgonen orkade jag inte åka bil i 1 timma (enkel väg), därför blev ännu en gång Navåsterrängen som är endast 20 minuter hemifrån.
Väl på plats kände jag samma känsla som det har varit de senaste veckorna att kroppen inte vill ha hård träning, det gällde för mig att försöka springa så avslappnat som möjligt och i bästa möjliga fart.
Jag var ensam efter 400mt och fick göra mitt eget lopp, jag sprang kontrollerat uppför och på de flacka partierna och släppt loss nerför.
Tiden denna gång blev 49'12, det känns helt Ok för min del, hade jag velat pressa kroppen kanske skulle det kunna gå 30''-50'' sekunder snabbare men jag kände inte för att plåga mig och det var gott att hitta komfortzonen och bara köra på.
Jag kommer att köra på med aktiv vila 2 veckor till innan det blir dags för att börja trappa upp träningen inför höstens utmaningar.
Ha det gott och träna på!!
Denna vecka har liksom de 2 senaste inte mycket att berätta angående träning. För även om det var ett kort vecka när det gäller jobb har jag inte tränat mer än vad som har känts för.
Jag tränar som det känns för dagen och kroppen får bestämma själv kvantitet och kvalitet.
Kunde ändå avverka 5st pass denna vecka inklusive Navåsterrängen, en tävling som jag tog som en kvalitativ träning.
Navåsterrängen har jag sprungit de senaste 4åren, jag tycker att det är ett roligt litet lopp och dessa typer av lopp ska man vara rädd om nu för tiden.
I år bestämde jag mig samma dag för att ställa upp, hade egentligen tänkt att åka ner till Varberg och springa Friskusloppet, men när jag vaknade på morgonen orkade jag inte åka bil i 1 timma (enkel väg), därför blev ännu en gång Navåsterrängen som är endast 20 minuter hemifrån.
Väl på plats kände jag samma känsla som det har varit de senaste veckorna att kroppen inte vill ha hård träning, det gällde för mig att försöka springa så avslappnat som möjligt och i bästa möjliga fart.
Jag var ensam efter 400mt och fick göra mitt eget lopp, jag sprang kontrollerat uppför och på de flacka partierna och släppt loss nerför.
Tiden denna gång blev 49'12, det känns helt Ok för min del, hade jag velat pressa kroppen kanske skulle det kunna gå 30''-50'' sekunder snabbare men jag kände inte för att plåga mig och det var gott att hitta komfortzonen och bara köra på.
Jag kommer att köra på med aktiv vila 2 veckor till innan det blir dags för att börja trappa upp träningen inför höstens utmaningar.
Ha det gott och träna på!!
söndag 2 juni 2013
Återhämtningsvecka nr.2!
Det finns inte mycket att skriva på träningsfronten denna veckan.
Det är vecka nr.2 i min återhämtningsperiod, hur länge jag kommer att köra på detta sätt är inte bestämt, men åtminstone 2 veckor till.
Jag har tränat de dagarna som jag har kännt för att träna och låtit kroppen avgöra farten. Jag fick ihop 5st distanspass i ca.4 minuter fart.
Trots att jag tränar mindre har jag drabbats av otrolig träningsvärk i framförallt mina framlår, varför?, jag har ingen aning, ont gör det i alla fall.
Igår kunde jag se Stockholm Marathon på TV, det var kul att följa loppet och se många kända ansikten. Jag blev inte avundsjuk på de som sprang, framför allt när man såg hur många hade det jobbigt när de kom i mål. Förmodlingen har den höga luftfuktigheten i kombination att några grader för varmt ställt till en del svårigheter för löparna.
Jag lider med de som har gått och förberett sig under ett antal månader för att kunna prestera på toppen och göra resultat och plötsligt ställer vädergudarna till detta, men, men, det är inget vi löpare kan göra åt just vädret, det är bara försöka göra det bästa av situation.
Bra och starkt jobbat alla ni som sprang, om det inte gick som ni hade tänkte Er, är bara och ta nya tag och blicka mot nästa mål.
"Det är med sådana motgångar som vi skapar framgångar"
Det är vecka nr.2 i min återhämtningsperiod, hur länge jag kommer att köra på detta sätt är inte bestämt, men åtminstone 2 veckor till.
Jag har tränat de dagarna som jag har kännt för att träna och låtit kroppen avgöra farten. Jag fick ihop 5st distanspass i ca.4 minuter fart.
Trots att jag tränar mindre har jag drabbats av otrolig träningsvärk i framförallt mina framlår, varför?, jag har ingen aning, ont gör det i alla fall.
Igår kunde jag se Stockholm Marathon på TV, det var kul att följa loppet och se många kända ansikten. Jag blev inte avundsjuk på de som sprang, framför allt när man såg hur många hade det jobbigt när de kom i mål. Förmodlingen har den höga luftfuktigheten i kombination att några grader för varmt ställt till en del svårigheter för löparna.
Jag lider med de som har gått och förberett sig under ett antal månader för att kunna prestera på toppen och göra resultat och plötsligt ställer vädergudarna till detta, men, men, det är inget vi löpare kan göra åt just vädret, det är bara försöka göra det bästa av situation.
Bra och starkt jobbat alla ni som sprang, om det inte gick som ni hade tänkte Er, är bara och ta nya tag och blicka mot nästa mål.
"Det är med sådana motgångar som vi skapar framgångar"
måndag 27 maj 2013
Återhämtnings veckor!
Veckan som gick innehöll väldigt lite träning, men desto mer jobb!!
Varje år brukar jag ta en lugnare period i träningen direkt efter Göteborgsvarvet, samma sak brukar jag göra efter en höstmarathon eller Lidingöloppet. I år blir inte annorlunda.
Oftast gäller det 3veckor av bara lugn distans, på så sätt hinner jag ladda batterierna och ge mig ett välbehövlig vila mellan de två tuffa träningsperioder som jag brukar gå igenom under vinter/vår och sommar/hösten.
Som sagt fram till v.25 kommer jag att mestadels jogga och min kvalitetsträning, ifall att jag kör någon, kommer att ske i form av mindre gatulopp på olika distanser.
När jag ser tillbaka på mina 2 "A" tävlingar under våren, känner jag att jag missade totalt de tiderna som jag hade förhoppningar att göra.
Samtidigt tänker man på de väderförutsättningar som jag hade vid dessa tävlingar, blir jag väldigt nöjd ändå.
Jag var och är bättre tränad i år än förra året, det har jag sagt förut och står fast vid det. Att inte ha kunnat överföra den träningen till tid på tävlingar är en helt annan sak, jag vet att för mig måste det stämma med allt runt omkring för att kunna lyckas med de målen.
Mitt mål för hösten är att springa på 2:25-2:26 i Frankfurt, det är samma mål som jag hade i Rotterdam. Självklart detta är bara möjligt om träningen går lika bra som den gick under vinter och tidig vår.
Just för att försöka nå de tider och kunna plåga mig under 18 veckor av tuff träning är de närmaste veckorna viktiga för återhamtning och vila av både kropp och själ.
Vi hörs och träna på..
Varje år brukar jag ta en lugnare period i träningen direkt efter Göteborgsvarvet, samma sak brukar jag göra efter en höstmarathon eller Lidingöloppet. I år blir inte annorlunda.
Oftast gäller det 3veckor av bara lugn distans, på så sätt hinner jag ladda batterierna och ge mig ett välbehövlig vila mellan de två tuffa träningsperioder som jag brukar gå igenom under vinter/vår och sommar/hösten.
Som sagt fram till v.25 kommer jag att mestadels jogga och min kvalitetsträning, ifall att jag kör någon, kommer att ske i form av mindre gatulopp på olika distanser.
När jag ser tillbaka på mina 2 "A" tävlingar under våren, känner jag att jag missade totalt de tiderna som jag hade förhoppningar att göra.
Samtidigt tänker man på de väderförutsättningar som jag hade vid dessa tävlingar, blir jag väldigt nöjd ändå.
Jag var och är bättre tränad i år än förra året, det har jag sagt förut och står fast vid det. Att inte ha kunnat överföra den träningen till tid på tävlingar är en helt annan sak, jag vet att för mig måste det stämma med allt runt omkring för att kunna lyckas med de målen.
Mitt mål för hösten är att springa på 2:25-2:26 i Frankfurt, det är samma mål som jag hade i Rotterdam. Självklart detta är bara möjligt om träningen går lika bra som den gick under vinter och tidig vår.
Just för att försöka nå de tider och kunna plåga mig under 18 veckor av tuff träning är de närmaste veckorna viktiga för återhamtning och vila av både kropp och själ.
Vi hörs och träna på..
söndag 19 maj 2013
GöteborgsVarvet....
.... närmare helvetet kommer man inte. I alla fall om man pratar om förutsättningar för en löpare.
Vecka 20, var en onormal vecka, förutom värmen som slog till i Sydvästra Sverige har jag haft en del att stå i på jobbet. De sista 2 dagarna innan Varvet hade jag två sena kvällar den ena på grund av en sen middag med kunder och den andra på grund av sponsor uppdrag inne på Göteborgsvarvets mässa.
Bättre uppladdning skulle man kanske önska sig, men så är det, ibland får man helt enkelt acceptera att det blir så.
Nu till loppet, jag behöver inte kommentera vädret eftersom de flesta har säkert läst om det i tidningar och media och kan bara skriva två ord, varmt och blåsigt.
Jag kände redan på uppvärming att det skulle bli tufft, förutom att det var svårt att andas var det varmt, jävligt varmt.
Startskottet gick och jag bara försökte springa så gott det gick utan att bränna massa med energi. Det var många som sprang förbi mig och jag försökte hänga med dessa, men det gick helt enkelt inte, varken benen, huvudet eller andning ville vara med.
De 3 första km gick på 10 minuter vilket det var för min del fort med tänke på vädret, vi var en grupp på ett tiotal löpare tillsammans med Isabella Andersson, här fick jag kämpa på att hänga med så länge det gick.
Vid 4km drack jag vatten och hällde över mig 2 muggar med vatten, här vaknade jag och kort därefter började kroppen att ge signaler till liv.
Uppför Älvsborgsbron tog jag det lugnt det blåste en del och jag kände att det var ingen idé att dra upp farten, nerför drog de flesta ifrån mig, jag har känt att mina framlår inte är 100% efter Rotterdam och darför vill jag inte slå sönder dem nerför.
När vi kom på Hisingens del då började jag bli piggare och piggare, efter 7km kände jag mig stark och började att få upp jakt på andra, ett tag var det jag Huddinges Carl Wistedt, Fredrikshofs Niklas Sydow och några till, men av någon anledning började de att tappa fart och jag började istället att känna mig bekväm i den.
Jag kände att det var ingen idé att hålla ner farten även om det blåste en del och eftersom jag inte är rädd för att köra själv fortsatt jag och jagade de framför mig. Strax innan 10km kommer jag ikapp Ullevis Johan Strand och Enhörnas Anders Grahl, de verkade ha tappat fart men jag vet inte om det var på grund av vinden eller helt enkelt att de har fått den träffa "den lilla mannen med hammaren" (väggen).
Jag säger till de att hänga med och vi kan hjälpas åt att hålla farten, Grahl hänger med och vi växeldrar i någon km men jag känner att varje gång han går fram och drar att tempot sjunker, sista gång jag är framme och drar släpper han. Jag fortsätter att jaga löpare framför och jag plockar hela tiden, vid 14km och ser också att jag närmar mig några löpare till, bland annat Marcus Millegård, jag springer förbi den ena efter den andra, vilket man blir taggad av. Jag vet också med mig att försöka ha en sluttid på 1:10-1:11är utslutet, så för mig gäller det bara att försöka springa under 1:15 och för placering.
Jag börjar först vid 18km att känna mig sliten, detta kan beror på att jag har sprungit helt ensam sedan 10km det sliter en del när det blåser som det gör, jag försöker tänka att snart är det bara upploppet kvar, samtidigt passerar jag Hammarbys Emil Lerdahl, han verkar slita eller kanske har bara gett upp, jag försöker hålla upp steget hela vägen.
Slottskogsvallen närmar sig och jag kan se målet och höra speakern, ja, jag kommer i mål på 1:14'06'', 25:a bland herrar och 8:a på SM.
Inne på plan ser jag att flera löpare är helt nerkörda efter loppet, så det känns gott att man har sällskap av flera.
Funderingar: årets 2:a "A" tävling (viktig), för min del och ännu en gång ställer vädret till det. Men, men, det är lika för alla och naturen kan man inte ändra på.
Jag är trots allt nöjd med min insats på Varvet, detta med tänke på förutsättningar.
Igår fick jag flera gånger den följande påstående att "kanske för att du är sydländningar tål värmen bättre"!!
Detta är mitt svar: Jag har bott permanent i Sverige i 18år, jag åker ner till Portugal 1gång per år (semester) värför skulle jag tåla det bättre??, det var många svenskar som hade problem med värme fast de åker på träningsläger i Afrika och andra varma länder flera gånger per år under långa perioder det skulle vara likvärdig ju.
Eller till och med de som kom från Afrika och andra varma länder fick problem igår hur kommer det sig??
Ha det gott och träna på.
Vecka 20, var en onormal vecka, förutom värmen som slog till i Sydvästra Sverige har jag haft en del att stå i på jobbet. De sista 2 dagarna innan Varvet hade jag två sena kvällar den ena på grund av en sen middag med kunder och den andra på grund av sponsor uppdrag inne på Göteborgsvarvets mässa.
Bättre uppladdning skulle man kanske önska sig, men så är det, ibland får man helt enkelt acceptera att det blir så.
Nu till loppet, jag behöver inte kommentera vädret eftersom de flesta har säkert läst om det i tidningar och media och kan bara skriva två ord, varmt och blåsigt.
Jag kände redan på uppvärming att det skulle bli tufft, förutom att det var svårt att andas var det varmt, jävligt varmt.
Startskottet gick och jag bara försökte springa så gott det gick utan att bränna massa med energi. Det var många som sprang förbi mig och jag försökte hänga med dessa, men det gick helt enkelt inte, varken benen, huvudet eller andning ville vara med.
De 3 första km gick på 10 minuter vilket det var för min del fort med tänke på vädret, vi var en grupp på ett tiotal löpare tillsammans med Isabella Andersson, här fick jag kämpa på att hänga med så länge det gick.
Vid 4km drack jag vatten och hällde över mig 2 muggar med vatten, här vaknade jag och kort därefter började kroppen att ge signaler till liv.
Uppför Älvsborgsbron tog jag det lugnt det blåste en del och jag kände att det var ingen idé att dra upp farten, nerför drog de flesta ifrån mig, jag har känt att mina framlår inte är 100% efter Rotterdam och darför vill jag inte slå sönder dem nerför.
När vi kom på Hisingens del då började jag bli piggare och piggare, efter 7km kände jag mig stark och började att få upp jakt på andra, ett tag var det jag Huddinges Carl Wistedt, Fredrikshofs Niklas Sydow och några till, men av någon anledning började de att tappa fart och jag började istället att känna mig bekväm i den.
Jag kände att det var ingen idé att hålla ner farten även om det blåste en del och eftersom jag inte är rädd för att köra själv fortsatt jag och jagade de framför mig. Strax innan 10km kommer jag ikapp Ullevis Johan Strand och Enhörnas Anders Grahl, de verkade ha tappat fart men jag vet inte om det var på grund av vinden eller helt enkelt att de har fått den träffa "den lilla mannen med hammaren" (väggen).
Jag säger till de att hänga med och vi kan hjälpas åt att hålla farten, Grahl hänger med och vi växeldrar i någon km men jag känner att varje gång han går fram och drar att tempot sjunker, sista gång jag är framme och drar släpper han. Jag fortsätter att jaga löpare framför och jag plockar hela tiden, vid 14km och ser också att jag närmar mig några löpare till, bland annat Marcus Millegård, jag springer förbi den ena efter den andra, vilket man blir taggad av. Jag vet också med mig att försöka ha en sluttid på 1:10-1:11är utslutet, så för mig gäller det bara att försöka springa under 1:15 och för placering.
Jag börjar först vid 18km att känna mig sliten, detta kan beror på att jag har sprungit helt ensam sedan 10km det sliter en del när det blåser som det gör, jag försöker tänka att snart är det bara upploppet kvar, samtidigt passerar jag Hammarbys Emil Lerdahl, han verkar slita eller kanske har bara gett upp, jag försöker hålla upp steget hela vägen.
Slottskogsvallen närmar sig och jag kan se målet och höra speakern, ja, jag kommer i mål på 1:14'06'', 25:a bland herrar och 8:a på SM.
Inne på plan ser jag att flera löpare är helt nerkörda efter loppet, så det känns gott att man har sällskap av flera.
Funderingar: årets 2:a "A" tävling (viktig), för min del och ännu en gång ställer vädret till det. Men, men, det är lika för alla och naturen kan man inte ändra på.
Jag är trots allt nöjd med min insats på Varvet, detta med tänke på förutsättningar.
Igår fick jag flera gånger den följande påstående att "kanske för att du är sydländningar tål värmen bättre"!!
Detta är mitt svar: Jag har bott permanent i Sverige i 18år, jag åker ner till Portugal 1gång per år (semester) värför skulle jag tåla det bättre??, det var många svenskar som hade problem med värme fast de åker på träningsläger i Afrika och andra varma länder flera gånger per år under långa perioder det skulle vara likvärdig ju.
Eller till och med de som kom från Afrika och andra varma länder fick problem igår hur kommer det sig??
Ha det gott och träna på.
söndag 12 maj 2013
Vecka 19!!
Ännu en vecka som bara passerade förbi.
Efter 3 intensiva dagar med jobb, träning och olika aktiviteter kändes det gott att man hade en långhelg. Förutom att träna och umgås med familjen har man kunnat göra några grejer som har bara lämnats åt sidan.
Träningsmässigt har det gått bra, jag har annars känt mig rätt seg i kroppen. Veckan beståd både kvantitet och kvalitet. Total drygt 105km blev det som innehåll en tröskelpass på 12km, 1 tävling av kategori "C" och resterande träning i form av distans i olika fart.
"C" tävling denna gång blev Mölnlyckeloppet, som jag har berättat innan laddar jag inte för sådana lopp och denna gång blev inte ett undatag hade kört bra med distans och fart både torsdag och fredag vilket kanske inte var det bästa när man ska tävla på lördag.
Om tävlingen i sig finns inte mycket att berätta, direkt från start kunde Ullevis Johan Strand avgöra loppet, jag försökte täta luckan under första km men insåg att det inte kändes 100%. Började att känna av syra i benen och därför tyckte jag att det var bättre att göra mitt eget lopp.
Jag kunde springa på med bra fart utan att trycka på de flacka partier men uppför fick jag kontrollera farten eftersom jag kände att benen var på gränsen att få syra. Det värsta var att springa nerför eftersom det slog rejält i mina framlår. Här insåg jag att mina ben är fortfarande inte helt OK efter Rotterdam Marathon.
Till slut kunde jag ändå behålla andra platsen även om Solvikingarnas Mattias Jonson flåsade mig i nacken under hela loppet, jag fick kämpa för att han inte skulle komma ikapp eftersom jag vet att vid eventuellt spurt skulle jag inte ha mycket att sätta emot honom eller mot löpare som har bättre speed just nu.
Tid blev 32'10'' och jag fick den besked som jag hade hoppades på att få en vecka före nästa "A" tävling, Göteborgsvarvet.
Tyvärr var loppet drygt 9,6km, vilket är surt eftersom man inte får ett exakt distans.
Jag kan fortfarande inte fatta att i dagens läge med all den teknik som finns att det ska vara så svårt att mäta en 10km bana.
Nästa vecka gäller det Göteborgsvarvet och jag hoppas att kunna ha en bra vecka framför mig. Förutom jobb och träning kommer jag att springa Varvsstafetten på onsdag för en sponsor, Alpha Plus.
På torsdag kvall kommer jag att vara på mässan i Alpha Plus monter, kom gärna förbi ifall att du vill snacka löpning eller prova kosttillskott av högkvalitativa råvaror.
Ha det gott så länge
Efter 3 intensiva dagar med jobb, träning och olika aktiviteter kändes det gott att man hade en långhelg. Förutom att träna och umgås med familjen har man kunnat göra några grejer som har bara lämnats åt sidan.
Träningsmässigt har det gått bra, jag har annars känt mig rätt seg i kroppen. Veckan beståd både kvantitet och kvalitet. Total drygt 105km blev det som innehåll en tröskelpass på 12km, 1 tävling av kategori "C" och resterande träning i form av distans i olika fart.
"C" tävling denna gång blev Mölnlyckeloppet, som jag har berättat innan laddar jag inte för sådana lopp och denna gång blev inte ett undatag hade kört bra med distans och fart både torsdag och fredag vilket kanske inte var det bästa när man ska tävla på lördag.
Om tävlingen i sig finns inte mycket att berätta, direkt från start kunde Ullevis Johan Strand avgöra loppet, jag försökte täta luckan under första km men insåg att det inte kändes 100%. Började att känna av syra i benen och därför tyckte jag att det var bättre att göra mitt eget lopp.
Jag kunde springa på med bra fart utan att trycka på de flacka partier men uppför fick jag kontrollera farten eftersom jag kände att benen var på gränsen att få syra. Det värsta var att springa nerför eftersom det slog rejält i mina framlår. Här insåg jag att mina ben är fortfarande inte helt OK efter Rotterdam Marathon.
Till slut kunde jag ändå behålla andra platsen även om Solvikingarnas Mattias Jonson flåsade mig i nacken under hela loppet, jag fick kämpa för att han inte skulle komma ikapp eftersom jag vet att vid eventuellt spurt skulle jag inte ha mycket att sätta emot honom eller mot löpare som har bättre speed just nu.
Tid blev 32'10'' och jag fick den besked som jag hade hoppades på att få en vecka före nästa "A" tävling, Göteborgsvarvet.
Tyvärr var loppet drygt 9,6km, vilket är surt eftersom man inte får ett exakt distans.
Jag kan fortfarande inte fatta att i dagens läge med all den teknik som finns att det ska vara så svårt att mäta en 10km bana.
Nästa vecka gäller det Göteborgsvarvet och jag hoppas att kunna ha en bra vecka framför mig. Förutom jobb och träning kommer jag att springa Varvsstafetten på onsdag för en sponsor, Alpha Plus.
På torsdag kvall kommer jag att vara på mässan i Alpha Plus monter, kom gärna förbi ifall att du vill snacka löpning eller prova kosttillskott av högkvalitativa råvaror.
Ha det gott så länge
söndag 5 maj 2013
Vanliga veckor igen, jobb, familj och träning!
Nu har 3 veckor gått sedan äventyret i Rotterdam och livet rullar på som vanligt.
Kroppen har känts väldigt seg och jag har känt mig väldigt trött under dessa 3 veckor, en av anledningarna kan naturligtvis vara all den pollen som finns i luften . Det positiva är att jag har inte ont i kroppen, jag menar inte mer än vanligt.
Träningsmässigt har de sista 2veckorna varit mest distans i något högre fart, dock har det blivit ett och annat intervallpass i tröskelfart.
Jag har passat på att göra så mycket som möjligt med familjen, Erika har tävlat ett par gånger också, jag och dottern har varit hennes Caddie. Jag tycker att hon har sprungit bra och det kan bli bra om ett par veckor för hennes del. Hennes mål är annars förutom just Göteborgsvarvet att göra marathondebut till hösten.
Nu med 2 veckor kvar till den andra "A-tävlingen", (Göteborgsvarvet) känner jag att min fokus är långt ifrån det som brukar vara, konstigt nog så kände jag också inför Rotterdam man var inte 100% i fokus. Har man tappat gnistan??, eller är det bara en fas som man går igenom, jag vill göra bra tider eller i alla fall tider som jag vet att jag har tränat för, men fokusering är långt ifrån det som brukar vara. Självklart kan det ha att göra med jobbet, det har varit en del, men jag trivs med det så jag ska inte klaga.
Träning kan jag inte säga något ont om, jag har sagt redan inför Rotterdam och kan fortfarande bestämt säga att jag är bättre tränad i år än förra året, det har gått mycket bra på träningen men det gäller att få det på tävling också. Förhoppningsvis kommer det att visa sig under säsongen.
Det kommande veckan kommer jag att köra lite mer mängd, ungefär som veckan som precis har avlutats, för att sedan trappa ner inför varvet.
I år blir min 15:e gång som jag springer, från början var målet att klara 10 gånger i rad på under 1:15, det klarade jag (2008).
2009 sprang jag den efter att ha tränat väldigt lite och några kilo tyngre, resultaten blev också därefter. Bestämde mig för att sätta upp ett nytt mål som blev att försöka klara Varvet ytterligare 5 gånger i rad på under 1:15, just i år hoppas jag på att det blir min 4:e gång.
Skickar ett klipp med mina tider på Varvet, kommer snittet att hålla sig??, hoppas det.
Ha det gott i vårvärmen och träna på.
Kroppen har känts väldigt seg och jag har känt mig väldigt trött under dessa 3 veckor, en av anledningarna kan naturligtvis vara all den pollen som finns i luften . Det positiva är att jag har inte ont i kroppen, jag menar inte mer än vanligt.
Träningsmässigt har de sista 2veckorna varit mest distans i något högre fart, dock har det blivit ett och annat intervallpass i tröskelfart.
Jag har passat på att göra så mycket som möjligt med familjen, Erika har tävlat ett par gånger också, jag och dottern har varit hennes Caddie. Jag tycker att hon har sprungit bra och det kan bli bra om ett par veckor för hennes del. Hennes mål är annars förutom just Göteborgsvarvet att göra marathondebut till hösten.
Nu med 2 veckor kvar till den andra "A-tävlingen", (Göteborgsvarvet) känner jag att min fokus är långt ifrån det som brukar vara, konstigt nog så kände jag också inför Rotterdam man var inte 100% i fokus. Har man tappat gnistan??, eller är det bara en fas som man går igenom, jag vill göra bra tider eller i alla fall tider som jag vet att jag har tränat för, men fokusering är långt ifrån det som brukar vara. Självklart kan det ha att göra med jobbet, det har varit en del, men jag trivs med det så jag ska inte klaga.
Träning kan jag inte säga något ont om, jag har sagt redan inför Rotterdam och kan fortfarande bestämt säga att jag är bättre tränad i år än förra året, det har gått mycket bra på träningen men det gäller att få det på tävling också. Förhoppningsvis kommer det att visa sig under säsongen.
Det kommande veckan kommer jag att köra lite mer mängd, ungefär som veckan som precis har avlutats, för att sedan trappa ner inför varvet.
I år blir min 15:e gång som jag springer, från början var målet att klara 10 gånger i rad på under 1:15, det klarade jag (2008).
2009 sprang jag den efter att ha tränat väldigt lite och några kilo tyngre, resultaten blev också därefter. Bestämde mig för att sätta upp ett nytt mål som blev att försöka klara Varvet ytterligare 5 gånger i rad på under 1:15, just i år hoppas jag på att det blir min 4:e gång.
Skickar ett klipp med mina tider på Varvet, kommer snittet att hålla sig??, hoppas det.
Ha det gott i vårvärmen och träna på.
söndag 21 april 2013
Rotterdam Marathon, rapport och analys!
Nu när en vecka har gått efter loppet har man haft tid att reflektera om och om igen och analysera loppets karaktär.
Vi, jag, Erika och dottern kom till hotellet mitt på fredag morgon, efter incheckning och lämning av väskor på rummet vandrade vi vidare till mässområdet för att hämta nummerlapp och få den sista info inför start på söndag. Därefter åt vi lunch innan det var dags för att gå och vila en stund (vi hade åkte hemifrån redan vid 4-tiden på morgonen).
Innan det var dags för middag hanns det med ett kort 6km distanspass i lugn fart, kroppen var lite seg och jag hade känningar i halsen ??, men benen kändes bra.
På lördag morgonen innan frukost körde jag mitt sista pass bestående av kort jogg i lugnt fart ca.5km, även här kändes det bra i kroppen och framför allt i benen. Eftermiddagen var det dotterns tur att springa "kids run" 1000mt, vilket hon gjorde mycket bra hon blev 5 i sin åldersklass bland ett antal hundra.
Söndag lämnade jag hotellet 45minuter före start, hade bara 100mt att gå men ville göra en kort uppvärming och känna av stämningen. Kände inte att det var så varmt på uppvärmingen fast det var 14 grader (7 grader mer än dagen innan), men det blåste bra mycket mer än dag innan.
Starten gick felfritt och ingen ramlade även om det var en del armbågar och dyl, (tycker att de har ett väldigt smal startfålla i Rotterdam), efter 1km är vi ett antal man som är med de första damerna, farten går väldigt ojämnt, kanske på grund av vinden. 5km passeras på 17'30", vilket är ca.20 sekunder långsammare än vad jag hade för plan, efter ökas farten markant och de nästa 5km går på 16'56". Jag känner att det går fort men det känns bra och jag känner mig avslappnad, vätskestationen vid 15 km och jag tar för första gången något att dricka, dricker 2 klunkar med vatten och känner efter ett par hundra meter att magen reagerar på det, fortsätter att springa med en konstig känsla i magen.
Vid 19km tar jag den gel som jag hade sedan start för att få lite energi men även den accepteras inte av mage och jag spyr under löpning, kommer till västskestationen vid 20km och försöker sätta i mig vatten igen, denna gång kan jag behålla det även om det känns konstigt i magen.
Halva loppet passeras på 1:12'12" och förutom den känsla som jag har i mage och att värmen börjar göra sig påmind, det vill säga, man svettas mer och kläder har pålagringar av salt (vilket brukar hända när svetten torkas snabbt av solen), ändå känns det bra i benen. Strax efter 22km släpper jag de första damerna, av någon anledning börjar jag må illa, jag dricker på nytt vid 25km men allt kommer upp igen. Nu börjar jag att känna mig stressad eftersom jag kan inte behålla vätska och att värmen stiger, jag får min sportdryck och gel av Erika vid 28km och även det kom ut direkt efter att jag hade tagit det. 30km passeras och jag känner och tänker att "forsätter det på detta vis kommer jag att ha 12 jobbiga kilometer innan jag kommer i mål". Jag vet att för att bryta måste jag svimma annars kommer jag i mål. Vid 31 börjar vinden att bli allt starkare och nu känns det som att man är maktlös mot det som håller på att hända, där både kroppen, och väderförhållanden sätter en på prov.
Mycket riktigt som jag hade förväntat mig 12km av rena plåga, jag kunde ändå hålla steget men det var jobbigt hela väg in i mål. Tid 2:28'50" (52"), var klart sämre än vad jag hade som mål och det var riktigt besvikelse.
Nu när det har gått en vecka och man har kunnat analysera och gå igenom loppet i huvudet gång på gång, tänker jag inte på samma sätt, jag är till och med rätt nöjd med loppet. Det var mitt andra marathon (har gjort 5st totalt) med en sub. 2:30 tid och jag vann mellangubbklassen M40, totalt var jag 37:a i mål.
Går man igenom resultaten har de flesta som ställde upp i år och som var med förra året klart sämre tid, det gäller också de vinnarresultat som var nästan 1 respektive 4minuter sämre än förra året.
Hade jag kunnat göra annorlunda??, nej det tror jag inte, jag är klart bättre tränad i år än vad jag var förra året vid samma tidpunkt, uppladdning och förberedelserna har gått som planerat där det gäller träning, där det gäller andra privata faktorer har det varit sämre, men jag är tveksam på att det har påverkat resultat.
Denna vecka har jag tränat sedan i tisdags och det har varit bara distans, benen känns stumma men jag har inte ont och de distanspass som jag har kört har gått på ca. 4minuter/km eller strax under.
Härnäst blir det GöteborgsVarvet, därefter har jag inget bestämt tävlingsmässigt förutom Frankfurt Marathon till höst, kommer att tävla som det känns och när det känns för. Funderade ett tag på att starta i Stockholm Marathon, men tycker att det blir för nära och att det skulle vara oerhört påfrestande för kroppen, men vi får se det är 6 veckor dit, allt kan hända!!!
Ha det gott så länge och träna på.
Vi, jag, Erika och dottern kom till hotellet mitt på fredag morgon, efter incheckning och lämning av väskor på rummet vandrade vi vidare till mässområdet för att hämta nummerlapp och få den sista info inför start på söndag. Därefter åt vi lunch innan det var dags för att gå och vila en stund (vi hade åkte hemifrån redan vid 4-tiden på morgonen).
Innan det var dags för middag hanns det med ett kort 6km distanspass i lugn fart, kroppen var lite seg och jag hade känningar i halsen ??, men benen kändes bra.
På lördag morgonen innan frukost körde jag mitt sista pass bestående av kort jogg i lugnt fart ca.5km, även här kändes det bra i kroppen och framför allt i benen. Eftermiddagen var det dotterns tur att springa "kids run" 1000mt, vilket hon gjorde mycket bra hon blev 5 i sin åldersklass bland ett antal hundra.
Söndag lämnade jag hotellet 45minuter före start, hade bara 100mt att gå men ville göra en kort uppvärming och känna av stämningen. Kände inte att det var så varmt på uppvärmingen fast det var 14 grader (7 grader mer än dagen innan), men det blåste bra mycket mer än dag innan.
Starten gick felfritt och ingen ramlade även om det var en del armbågar och dyl, (tycker att de har ett väldigt smal startfålla i Rotterdam), efter 1km är vi ett antal man som är med de första damerna, farten går väldigt ojämnt, kanske på grund av vinden. 5km passeras på 17'30", vilket är ca.20 sekunder långsammare än vad jag hade för plan, efter ökas farten markant och de nästa 5km går på 16'56". Jag känner att det går fort men det känns bra och jag känner mig avslappnad, vätskestationen vid 15 km och jag tar för första gången något att dricka, dricker 2 klunkar med vatten och känner efter ett par hundra meter att magen reagerar på det, fortsätter att springa med en konstig känsla i magen.
Vid 19km tar jag den gel som jag hade sedan start för att få lite energi men även den accepteras inte av mage och jag spyr under löpning, kommer till västskestationen vid 20km och försöker sätta i mig vatten igen, denna gång kan jag behålla det även om det känns konstigt i magen.
Halva loppet passeras på 1:12'12" och förutom den känsla som jag har i mage och att värmen börjar göra sig påmind, det vill säga, man svettas mer och kläder har pålagringar av salt (vilket brukar hända när svetten torkas snabbt av solen), ändå känns det bra i benen. Strax efter 22km släpper jag de första damerna, av någon anledning börjar jag må illa, jag dricker på nytt vid 25km men allt kommer upp igen. Nu börjar jag att känna mig stressad eftersom jag kan inte behålla vätska och att värmen stiger, jag får min sportdryck och gel av Erika vid 28km och även det kom ut direkt efter att jag hade tagit det. 30km passeras och jag känner och tänker att "forsätter det på detta vis kommer jag att ha 12 jobbiga kilometer innan jag kommer i mål". Jag vet att för att bryta måste jag svimma annars kommer jag i mål. Vid 31 börjar vinden att bli allt starkare och nu känns det som att man är maktlös mot det som håller på att hända, där både kroppen, och väderförhållanden sätter en på prov.
Mycket riktigt som jag hade förväntat mig 12km av rena plåga, jag kunde ändå hålla steget men det var jobbigt hela väg in i mål. Tid 2:28'50" (52"), var klart sämre än vad jag hade som mål och det var riktigt besvikelse.
Nu när det har gått en vecka och man har kunnat analysera och gå igenom loppet i huvudet gång på gång, tänker jag inte på samma sätt, jag är till och med rätt nöjd med loppet. Det var mitt andra marathon (har gjort 5st totalt) med en sub. 2:30 tid och jag vann mellangubbklassen M40, totalt var jag 37:a i mål.
Går man igenom resultaten har de flesta som ställde upp i år och som var med förra året klart sämre tid, det gäller också de vinnarresultat som var nästan 1 respektive 4minuter sämre än förra året.
Hade jag kunnat göra annorlunda??, nej det tror jag inte, jag är klart bättre tränad i år än vad jag var förra året vid samma tidpunkt, uppladdning och förberedelserna har gått som planerat där det gäller träning, där det gäller andra privata faktorer har det varit sämre, men jag är tveksam på att det har påverkat resultat.
Denna vecka har jag tränat sedan i tisdags och det har varit bara distans, benen känns stumma men jag har inte ont och de distanspass som jag har kört har gått på ca. 4minuter/km eller strax under.
Härnäst blir det GöteborgsVarvet, därefter har jag inget bestämt tävlingsmässigt förutom Frankfurt Marathon till höst, kommer att tävla som det känns och när det känns för. Funderade ett tag på att starta i Stockholm Marathon, men tycker att det blir för nära och att det skulle vara oerhört påfrestande för kroppen, men vi får se det är 6 veckor dit, allt kan hända!!!
Ha det gott så länge och träna på.
söndag 7 april 2013
Reflektioner, mål och fokusering!
Nu är det mindre än en vecka kvar till årets första stora mål.
Veckan som gick har det körts 7st pass, 2st korta tröskelintervaller och 5st lugna distanspass.
Även om man har tränat mindre än vad man är van är det svårt att berätta hur kroppen känns, för det gör ont hit och dit och är allmänt segt. Att det gör ont är i för sig normalt eftersom jag har konstant känningar, men att det känns segt även om det går riktigt lugnt på distanspass är i för sig inte normalt.
Jag försöker tänka på hur det kändes inför förra årets 2 maror men tyvärr kommer jag inte ihåg. Jag har för mig att det var mer eller mindre likadant, att veckan innan var så segt att jag inte visst hur jag skulle ta mig runt de 42km.
Träningsmässigt då??..., ja, jag kan säga att jag har minst lika bra träning (om inte bättre) i kroppen som jag hade inför Frankfurt 2012, denna tävling blev jag tvungen att ställa in på grund av en förkylning ett par dagar innan.
Målet inför Frankfurt var då 2:25.xx och även inför Rotterdam nu på söndag har jag samma mål, för att jag vet att kroppen har tränats för dessa tider eller något bättre.
Så min fokusering när jag reser till Rotterdam på fredag är med denna tid som mål, får då hoppas att kroppen och psyke håller ihop och att man har tur med de yttre faktorererna.
Som jag skrev i förra inlägg hade jag precis fått mina nya tävlings skor (Adidas Adizero Adios), och om jag var nöjd med utseendet kan jag säga att jag är mycket nöjd med känslan som jag har fått av de under mina tröskelpass denna veckan.
Under denna vecka kommer jag att köra några fartpass med mina andra skor som jag har tävlat under förra årets Rotterdam (Adidas Adizero Ace, USA-utförande), och då får jag bestämma mig för vilka jag kommer att springa med.
Skorna i sig är ganska lika varandra, fördelen med Adios är att man springer mer på framsidan av foten och att de är mindre dämpade, nackdelen är att de är något styvare.
Ace skorna är otrolig sköna och väger 15gram mindre per sko, fast de har något mer dämpning, en nackdel är om det regnar, eftersom de är ihåliga undertill. Synd att man har slutat tillverka denna modell, i alla fall av den gamla utförandet, jag har den fördelen att äga 2 par av dessa skor. De ena har jag sprungit en mara med och den andra är helt nya. Den nya modell av Ace går inte att jämföra med den gamla (se bild).
Härnäst står en ny vecka framför dörren och denna vecka kommer att börjas med kolhydrattömning under några dagar för att sedan börja äta som vanligt, det är planerat 5st träningspass i olika fart och mycket vila och fokusering, i alla fall så mycket det går. Att försöka hålla sig frisk är givetvis också målet.
Nedan en bild på skorna, där de ovan är de nya Adidas Adizero Adios, och de nedanför Adidas Adizero Ace.
Återkommer med race rapport!
Veckan som gick har det körts 7st pass, 2st korta tröskelintervaller och 5st lugna distanspass.
Även om man har tränat mindre än vad man är van är det svårt att berätta hur kroppen känns, för det gör ont hit och dit och är allmänt segt. Att det gör ont är i för sig normalt eftersom jag har konstant känningar, men att det känns segt även om det går riktigt lugnt på distanspass är i för sig inte normalt.
Jag försöker tänka på hur det kändes inför förra årets 2 maror men tyvärr kommer jag inte ihåg. Jag har för mig att det var mer eller mindre likadant, att veckan innan var så segt att jag inte visst hur jag skulle ta mig runt de 42km.
Träningsmässigt då??..., ja, jag kan säga att jag har minst lika bra träning (om inte bättre) i kroppen som jag hade inför Frankfurt 2012, denna tävling blev jag tvungen att ställa in på grund av en förkylning ett par dagar innan.
Målet inför Frankfurt var då 2:25.xx och även inför Rotterdam nu på söndag har jag samma mål, för att jag vet att kroppen har tränats för dessa tider eller något bättre.
Så min fokusering när jag reser till Rotterdam på fredag är med denna tid som mål, får då hoppas att kroppen och psyke håller ihop och att man har tur med de yttre faktorererna.
Som jag skrev i förra inlägg hade jag precis fått mina nya tävlings skor (Adidas Adizero Adios), och om jag var nöjd med utseendet kan jag säga att jag är mycket nöjd med känslan som jag har fått av de under mina tröskelpass denna veckan.
Under denna vecka kommer jag att köra några fartpass med mina andra skor som jag har tävlat under förra årets Rotterdam (Adidas Adizero Ace, USA-utförande), och då får jag bestämma mig för vilka jag kommer att springa med.
Skorna i sig är ganska lika varandra, fördelen med Adios är att man springer mer på framsidan av foten och att de är mindre dämpade, nackdelen är att de är något styvare.
Ace skorna är otrolig sköna och väger 15gram mindre per sko, fast de har något mer dämpning, en nackdel är om det regnar, eftersom de är ihåliga undertill. Synd att man har slutat tillverka denna modell, i alla fall av den gamla utförandet, jag har den fördelen att äga 2 par av dessa skor. De ena har jag sprungit en mara med och den andra är helt nya. Den nya modell av Ace går inte att jämföra med den gamla (se bild).
Härnäst står en ny vecka framför dörren och denna vecka kommer att börjas med kolhydrattömning under några dagar för att sedan börja äta som vanligt, det är planerat 5st träningspass i olika fart och mycket vila och fokusering, i alla fall så mycket det går. Att försöka hålla sig frisk är givetvis också målet.
Nedan en bild på skorna, där de ovan är de nya Adidas Adizero Adios, och de nedanför Adidas Adizero Ace.
tisdag 2 april 2013
Slut med det roliga!
V.13 avklarad och med detta även den tuffa träningsperioden. Kvar är det nu 1,5 vecka av batteriladdning i form av mindre träning och vila.
Det som skulle tränas har tränats och nu är det bara att försöka flytta all fokus mot den slutliga uppgiften och skruva åt de sista skruvarna.
Måste säga att när man ligger vecka in och ut med höga doser av träning känns som att det aldrig tar slut men nu bara ett par dagar efter den perioden känns det som att man inte tränar något alls.
Det är svårt att tvinga kroppen att vila och att springa lugnare än vanligt, men jag vet att det tar några dagar innan man har vant sig till detta.
Som sagt förra veckan var min sista med hård träning, det blev en vecka med 10st pass, fördelade på 2st kvalitet tröskel i form av 1pass med 5x3km med 500mt joggvila och den andra passet bestående av 16x1km med 300mt joggvila. Därtill 7st distanspass i olika fart och 1 långpass på 25km i rätt lugnt tempo.
Långpasset var extra kul eftersom jag hade sällskap av dottern som cyklade med mig hela vägen, jag blev imponerad att hon som snart är 9 år ville hänga med och klarade detta galant.
Idag var det dags för massage och det känns gott att Tommy (min massör), rättade till en del skavanker i min kropp, inte bara i benen men också i ryggen. Nu känns det som att man är ''fit for fight''.
Fick idag mina nya tävlingsskor också, de är jag mycket nöjd med, kommer att skriva mer om skorna, de sista förberedelserna och sånt under kommande helg.
Ha det gott så länge!!
Det som skulle tränas har tränats och nu är det bara att försöka flytta all fokus mot den slutliga uppgiften och skruva åt de sista skruvarna.
Måste säga att när man ligger vecka in och ut med höga doser av träning känns som att det aldrig tar slut men nu bara ett par dagar efter den perioden känns det som att man inte tränar något alls.
Det är svårt att tvinga kroppen att vila och att springa lugnare än vanligt, men jag vet att det tar några dagar innan man har vant sig till detta.
Som sagt förra veckan var min sista med hård träning, det blev en vecka med 10st pass, fördelade på 2st kvalitet tröskel i form av 1pass med 5x3km med 500mt joggvila och den andra passet bestående av 16x1km med 300mt joggvila. Därtill 7st distanspass i olika fart och 1 långpass på 25km i rätt lugnt tempo.
Långpasset var extra kul eftersom jag hade sällskap av dottern som cyklade med mig hela vägen, jag blev imponerad att hon som snart är 9 år ville hänga med och klarade detta galant.
Idag var det dags för massage och det känns gott att Tommy (min massör), rättade till en del skavanker i min kropp, inte bara i benen men också i ryggen. Nu känns det som att man är ''fit for fight''.
Fick idag mina nya tävlingsskor också, de är jag mycket nöjd med, kommer att skriva mer om skorna, de sista förberedelserna och sånt under kommande helg.
Ha det gott så länge!!
måndag 25 mars 2013
Vinter, vår eller mittemellan??
Vädret har varit lite märkligt på senare tid, det verkar som att vi har fastnat i ett mittemellan vinter och vår. Här på västkusten har bjudits på väldigt fina dagar med sol men blåst och kyla påminner oss att ännu är det vinter. Förra året vid denna tidpunkten hade vi temperaturer på över +10 grader.
Veckan som har gått har det rullat på bra, jag kunde genomföra mina pass som planerat utan att behöva ändra något. Kroppen ger nu indikationer om att det har tränats hårt under en längre tid och vill ha vila eller i alla fall några dagars lugnare träning.
Jag har följt planen och medvetet trappat ner något i mängden förra vecka och istället ökat lite på kvaliteten. Veckan i sig innehöll ännu en gång 10st pass fördelade på 2st tröskel intervaller, 1 långpass på dryga 32km (den sista över 30km på ett bra tag) och resterande blev 7st distanspass i olika fart.
Just nu är jag inne på min sista hårda vecka både vad det gäller mängd och kvalitet, de resterande veckorna kommer det att kännas konstigt att gå ner i träningen och istället börja ladda upp mentalt för uppgiften men det är något som jag ser jag fram emot.
Vi får hoppas att veckan fortsätter lika soligt som den har börjat men med lite mer vårvärme.
Ha en Glad Påsk!!
Veckan som har gått har det rullat på bra, jag kunde genomföra mina pass som planerat utan att behöva ändra något. Kroppen ger nu indikationer om att det har tränats hårt under en längre tid och vill ha vila eller i alla fall några dagars lugnare träning.
Jag har följt planen och medvetet trappat ner något i mängden förra vecka och istället ökat lite på kvaliteten. Veckan i sig innehöll ännu en gång 10st pass fördelade på 2st tröskel intervaller, 1 långpass på dryga 32km (den sista över 30km på ett bra tag) och resterande blev 7st distanspass i olika fart.
Just nu är jag inne på min sista hårda vecka både vad det gäller mängd och kvalitet, de resterande veckorna kommer det att kännas konstigt att gå ner i träningen och istället börja ladda upp mentalt för uppgiften men det är något som jag ser jag fram emot.
Vi får hoppas att veckan fortsätter lika soligt som den har börjat men med lite mer vårvärme.
Ha en Glad Påsk!!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)