citat

...pain is only temporary, the performance remains forever!

söndag 10 maj 2015

I stil running...

Det var ett tag sedan bloggen uppdaterades, inte på grund av att det inte finns saker att skriva om, men för att tiden har flugit iväg.

De flesta av Er som är uppdaterade i vad som försiggår svensklöpning kunde se att jag bommade rejält mitt mål vid Vienna Marathon, tyvärr de 2:30-32 som jag hade som mål blev snarare 2:37, loppet gick inte alls enligt min önskan.
Redan från början kände jag att det var svårt att hitta rytmen och även om jag trodde att det skulle ge sig längre in i loppet så blev inte fallet, tvärtom det blev tyngre och tyngre, att vinden sedan hjälpte till gjorde att ett dålig resultat var ett faktum.
Jag kunde passera halva loppet på strax över 1.15, och känslan i kroppen var inget vidare, jag hade ingen flyt i steget och oftast när man går lite på över gränsen brukar andra delar i kroppen ge sig, i mitt fall magen, det började redan vid 23km och släppte aldrig. Det var exakt samma problem med magen som jag har fått vid mina två senaste sprungna Marathon (Frankfurt 2013 och Rotterdam 2013), konstigt nog har jag inte laddat annorlunda gentemot tidigare lopp.
Dagarna efter loppet, förutom lite spänningar i baklåren, var kroppen i rätt bra skick vilket är ett bevis att jag har mer i kroppen att ge än vad som kunde tas ut vid tävlingen. Jag kunde börja träna redan på tisdag och har tränat sedan dess, jag har kört lite lugnare på distans, ett pass tröskel och igår tävling, Sjömarksloppet.
Detta lopp är jag nöjd med, det var en bra indikation inför Göteborgsvarvetet om 2 veckor, det känns kontrollerat hela vägen även om tiden är inget att skryta om. Men finns inte farten i kroppen kan jag inte kräva mer heller, jag känner att för varje år som går blir det ännu svårare att motivera sig att köra hårda pass ensam. Ålder eller lathet?, jag tror på en kombination med lite överhäng på sistnämnda.


Som sagt härnäst står GBG-Varvet i planen, vi kanske ses då....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar