citat

...pain is only temporary, the performance remains forever!

söndag 21 april 2013

Rotterdam Marathon, rapport och analys!

Nu när en vecka har gått efter loppet har man haft tid att reflektera om och om igen och analysera loppets karaktär.

Vi, jag, Erika och dottern kom till hotellet mitt på fredag morgon, efter incheckning och lämning av väskor på rummet vandrade vi vidare till mässområdet för att hämta nummerlapp och få den sista info inför start på söndag. Därefter åt vi lunch innan det var dags för att gå och vila en stund (vi hade åkte hemifrån redan vid 4-tiden på morgonen).
Innan det var dags för middag hanns det med ett kort 6km distanspass i lugn fart, kroppen var lite seg och jag hade känningar i halsen ??, men benen kändes bra.

På lördag morgonen innan frukost körde jag mitt sista pass bestående av kort jogg i lugnt fart ca.5km, även här kändes det bra i kroppen och framför allt i benen. Eftermiddagen var det dotterns tur att springa "kids run" 1000mt, vilket hon gjorde mycket bra hon blev 5 i sin åldersklass bland ett antal hundra.

Söndag lämnade jag hotellet 45minuter före start, hade bara 100mt att gå men ville göra en kort uppvärming och känna av stämningen. Kände inte att det var så varmt på uppvärmingen fast det var 14 grader (7 grader mer än dagen innan), men det blåste bra mycket mer än dag innan.

Starten gick felfritt och ingen ramlade även om det var en del armbågar och dyl, (tycker att de har ett väldigt smal startfålla i Rotterdam), efter 1km är vi ett antal man som är med de första damerna, farten går väldigt ojämnt, kanske på grund av vinden. 5km passeras på 17'30", vilket är ca.20 sekunder långsammare än vad jag hade för plan, efter ökas farten markant och de nästa 5km går på 16'56". Jag känner att det går fort men det känns bra och jag känner mig avslappnad, vätskestationen vid 15 km och jag tar för första gången något att dricka, dricker 2 klunkar med vatten och känner efter ett par hundra meter att magen reagerar på det, fortsätter att springa med en konstig känsla i magen.
Vid 19km tar jag den gel som jag hade sedan start för att få lite energi men även den accepteras inte av mage och jag spyr under löpning, kommer till västskestationen vid 20km och försöker sätta i mig vatten igen, denna gång kan jag behålla det även om det känns konstigt i magen.
Halva loppet passeras på 1:12'12" och förutom den känsla som jag har i mage och att värmen börjar göra sig påmind, det vill säga, man svettas mer och kläder har pålagringar av salt (vilket brukar hända när svetten torkas snabbt av solen), ändå känns det bra i benen. Strax efter 22km släpper jag de första damerna, av någon anledning börjar jag må illa, jag dricker på nytt vid 25km men allt kommer upp igen. Nu börjar jag att känna mig stressad eftersom jag kan inte behålla vätska och att värmen stiger, jag får min sportdryck och gel av Erika vid 28km och även det kom ut direkt efter att jag hade tagit det. 30km passeras och jag känner och tänker att "forsätter det på detta vis kommer jag att ha 12 jobbiga kilometer innan jag kommer i mål". Jag vet att för att bryta måste jag svimma annars kommer jag i mål. Vid 31 börjar vinden att bli allt starkare och nu känns det som att man är maktlös mot det som håller på att hända, där både kroppen, och väderförhållanden sätter en på prov.
Mycket riktigt som jag hade förväntat mig 12km av rena plåga, jag kunde ändå hålla steget men det var jobbigt hela väg in i mål. Tid 2:28'50" (52"), var klart sämre än vad jag hade som mål och det var riktigt besvikelse.
Nu när det har gått en vecka och man har kunnat analysera och gå igenom loppet i  huvudet gång på gång, tänker jag inte på samma sätt, jag är till och med rätt nöjd med loppet. Det var mitt andra marathon (har gjort 5st totalt) med en sub. 2:30 tid och jag vann mellangubbklassen M40, totalt var jag 37:a i mål.
Går man igenom resultaten har de flesta som ställde upp i år och som var med förra året klart sämre tid, det gäller också de vinnarresultat som var nästan 1 respektive 4minuter sämre än förra året.

Hade jag kunnat göra annorlunda??, nej det tror jag inte, jag är klart bättre tränad i år än vad jag var förra året vid samma tidpunkt, uppladdning och förberedelserna har gått som planerat där det gäller träning, där det gäller andra privata faktorer har det varit sämre, men jag är tveksam på att det har påverkat resultat.

Denna vecka har jag tränat sedan i tisdags och det har varit bara distans, benen känns stumma men jag har inte ont och de distanspass som jag har kört har gått på ca. 4minuter/km eller strax under.
Härnäst blir det GöteborgsVarvet, därefter har jag inget bestämt tävlingsmässigt förutom Frankfurt Marathon till höst, kommer att tävla som det känns och när det känns för. Funderade ett tag på att starta i Stockholm Marathon, men tycker att det blir för nära och att det skulle vara oerhört påfrestande för kroppen, men vi får se det är 6 veckor dit, allt kan hända!!!

Ha det gott så länge och träna på.


4 kommentarer:

  1. Starkt jobbat även om jag förstår om du är missnöjd med tiden. Hoppas det går bättre i Frankfurth. Kanske tar din rygg då :)

    SvaraRadera
  2. Jaa, tiden var inte det som jag hade som mål men efter omständigheter är jag ändå nöjd.
    Kul med Frankfurt. Det är lätare om det blir flera som håller tempon.

    Ha det

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Hittade precis din blogg och det ska bli kul att följa dig!
    En sak jag undrar över, när du kör dina tröskelpass, kör du efter puls eller fart?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej,

      kul att du hittade hit!!
      Alla mina tröskelpass och även all min träning körs på fart.
      Puls använder jag mig av, när jag misstänker att någon sjukdom är på gång.

      //Fernando Dinis

      Radera