Återhämtnings veckor!

Veckan som gick innehöll väldigt lite träning, men desto mer jobb!!

Varje år brukar jag ta en lugnare period i träningen direkt efter Göteborgsvarvet, samma sak brukar jag göra efter en höstmarathon eller Lidingöloppet. I år blir inte annorlunda.

Oftast gäller det 3veckor av bara lugn distans, på så sätt hinner jag ladda batterierna och ge mig ett välbehövlig vila mellan de två tuffa träningsperioder som jag brukar gå igenom under vinter/vår och sommar/hösten.

Som sagt fram till v.25 kommer jag att mestadels jogga och min kvalitetsträning, ifall att jag kör någon, kommer att ske i form av mindre gatulopp på olika distanser.

När jag ser tillbaka på mina 2 "A" tävlingar under våren, känner jag att jag missade totalt de tiderna som jag hade förhoppningar att göra.
Samtidigt tänker man på de väderförutsättningar som jag hade vid dessa tävlingar, blir jag väldigt nöjd ändå.
Jag var och är bättre tränad i år än förra året, det har jag sagt förut och står fast vid det. Att inte ha kunnat överföra den träningen till tid på tävlingar är en helt annan sak, jag vet att för mig måste det stämma med allt runt omkring för att kunna lyckas med de målen.

Mitt mål för hösten är att springa på 2:25-2:26 i Frankfurt, det är samma mål som jag hade i Rotterdam. Självklart detta är bara möjligt om träningen går lika bra som den gick under vinter och tidig vår.
Just för att försöka nå de tider och kunna plåga mig under 18 veckor av tuff träning är de närmaste veckorna viktiga för återhamtning och vila av både kropp och själ.

Vi hörs och träna på..

GöteborgsVarvet....

.... närmare helvetet kommer man inte. I alla fall om man pratar om förutsättningar för en löpare.

Vecka 20, var en onormal vecka, förutom värmen som slog till i Sydvästra Sverige har jag haft en del att stå i på jobbet. De sista 2 dagarna innan Varvet hade jag två sena kvällar den ena på grund av en sen middag med kunder och den andra på grund av sponsor uppdrag inne på Göteborgsvarvets mässa.

Bättre uppladdning skulle man kanske önska sig, men så är det, ibland får man helt enkelt acceptera att det blir så.

Nu till loppet, jag behöver inte kommentera vädret eftersom de flesta har säkert läst om det i tidningar och media och kan bara skriva två ord, varmt och blåsigt.

Jag kände redan på uppvärming att det skulle bli tufft, förutom att det var svårt att andas var det varmt, jävligt varmt.
Startskottet gick och jag bara försökte springa så gott det gick utan att bränna massa med energi. Det var många som sprang förbi mig och jag försökte hänga med dessa, men det gick helt enkelt inte, varken benen, huvudet eller andning ville vara med.
De 3 första km gick på 10 minuter vilket det var för min del fort med tänke på vädret, vi var en grupp på ett tiotal löpare tillsammans med Isabella Andersson, här fick jag kämpa på att hänga med så länge det gick.
Vid 4km drack jag vatten och hällde över mig 2 muggar med vatten, här vaknade jag och kort därefter började kroppen att ge signaler till liv.
Uppför Älvsborgsbron tog jag det lugnt det blåste en del och jag kände att det var ingen idé att dra upp farten, nerför drog de flesta ifrån mig, jag har känt att mina framlår inte är 100% efter Rotterdam och darför vill jag inte slå sönder dem nerför.
När vi kom på Hisingens  del då började jag bli piggare och piggare, efter 7km kände jag mig stark och började att få upp jakt på andra, ett tag var det jag Huddinges Carl Wistedt, Fredrikshofs Niklas Sydow och några till, men av någon anledning började de att tappa fart och jag började istället att känna mig bekväm i den.
Jag kände att det var ingen idé att hålla ner farten även om det blåste en del och eftersom jag inte är rädd för att köra själv fortsatt jag och jagade de framför mig. Strax innan 10km kommer jag ikapp Ullevis Johan Strand och Enhörnas Anders Grahl, de verkade ha tappat fart men jag vet inte om det var på grund av vinden eller helt enkelt att de har fått den träffa "den lilla mannen med hammaren" (väggen).
Jag säger till de att hänga med och vi kan hjälpas åt att hålla farten, Grahl hänger med och vi växeldrar i någon km men jag känner att varje gång han går fram och drar att tempot sjunker, sista gång jag är framme och drar släpper han. Jag fortsätter att jaga löpare framför och jag plockar hela tiden, vid 14km och ser också att jag närmar mig några löpare till, bland annat Marcus Millegård, jag springer förbi den ena efter den andra, vilket man blir taggad av. Jag vet också med mig att försöka ha en sluttid på 1:10-1:11är utslutet, så för mig gäller det bara att försöka springa under 1:15 och för placering.
Jag börjar först vid 18km att känna mig sliten, detta kan beror på att jag har sprungit helt ensam sedan 10km det sliter en del när det blåser som det gör, jag försöker tänka att snart är det bara upploppet kvar, samtidigt passerar jag Hammarbys Emil Lerdahl, han verkar slita eller kanske har bara gett upp, jag försöker hålla upp steget hela vägen.
Slottskogsvallen närmar sig och jag kan se målet och höra speakern, ja, jag kommer i mål på 1:14'06'', 25:a bland herrar och 8:a på SM.
Inne på plan ser jag att flera löpare är helt nerkörda efter loppet, så det känns gott att man har sällskap av flera.

Funderingar: årets 2:a  "A" tävling (viktig),  för min del och ännu en gång ställer vädret till det. Men, men, det är lika för alla och naturen kan man inte ändra på.
Jag är trots allt nöjd med min insats på Varvet, detta med tänke på förutsättningar.

Igår fick jag flera gånger den följande påstående att "kanske för att du är sydländningar tål värmen bättre"!!

Detta är mitt svar: Jag har bott permanent i Sverige i 18år, jag åker ner till Portugal 1gång per år (semester) värför skulle jag tåla det bättre??, det var många svenskar som hade problem med värme fast de åker på träningsläger i Afrika och andra varma länder flera gånger per år under långa perioder det skulle vara likvärdig ju.
Eller till och med de som kom från Afrika och andra varma länder fick problem igår hur kommer det sig??

Ha det gott och träna på.

Vecka 19!!

Ännu en vecka som bara passerade förbi.

Efter 3 intensiva dagar med jobb, träning och olika aktiviteter kändes det gott att man hade en långhelg. Förutom att träna och umgås med familjen har man kunnat göra några grejer som har bara lämnats åt sidan.

Träningsmässigt har det gått bra, jag har annars känt mig rätt seg i kroppen. Veckan beståd både kvantitet och kvalitet. Total drygt 105km blev det som innehåll en tröskelpass på 12km, 1 tävling av kategori "C" och resterande träning i form av distans i olika fart.

"C" tävling denna gång blev Mölnlyckeloppet, som jag har berättat innan laddar jag inte för sådana lopp och denna gång blev inte ett undatag hade kört bra med distans och fart både torsdag och fredag vilket kanske inte var det bästa när man ska tävla på lördag.
Om tävlingen i sig finns inte mycket att berätta, direkt från start kunde Ullevis Johan Strand avgöra loppet, jag försökte täta luckan under första km men insåg att det inte kändes 100%. Började att känna av syra i benen och därför tyckte jag att det var bättre att göra mitt eget lopp.
Jag kunde springa på med bra fart utan att trycka på de flacka partier men uppför fick jag kontrollera farten eftersom jag kände att benen var på gränsen att få syra. Det värsta var att springa nerför eftersom det slog rejält i mina framlår. Här insåg jag att mina ben är fortfarande inte helt OK efter Rotterdam Marathon.
Till slut kunde jag ändå behålla andra platsen även om Solvikingarnas Mattias Jonson flåsade mig i nacken under hela loppet, jag fick kämpa för att han inte skulle komma ikapp eftersom jag vet att vid eventuellt spurt skulle jag inte ha mycket att sätta emot honom eller mot löpare som har bättre speed just nu.
Tid blev 32'10'' och jag fick den besked som jag hade hoppades på att få en vecka före nästa "A" tävling, Göteborgsvarvet.
Tyvärr var loppet drygt 9,6km, vilket är surt eftersom man inte får ett exakt distans.
Jag kan fortfarande inte fatta att i dagens läge med all den teknik som finns att det ska vara så svårt att mäta en 10km bana.

Nästa vecka gäller det Göteborgsvarvet och jag hoppas att kunna ha en bra vecka framför mig. Förutom jobb och träning kommer jag att springa Varvsstafetten på onsdag för en sponsor, Alpha Plus.
På torsdag kvall  kommer jag att vara på mässan i Alpha Plus monter, kom gärna förbi ifall att du vill snacka löpning eller prova kosttillskott av högkvalitativa råvaror.

Ha det gott så länge

Vanliga veckor igen, jobb, familj och träning!

Nu har 3 veckor gått sedan äventyret i Rotterdam och livet rullar på som vanligt.

Kroppen har känts väldigt seg och jag har känt mig väldigt trött under dessa 3 veckor, en av anledningarna kan naturligtvis vara all den pollen som finns i luften . Det positiva är att jag har inte ont i kroppen, jag menar inte mer än vanligt.

Träningsmässigt har de sista 2veckorna varit mest distans i något högre fart, dock har det blivit ett och annat intervallpass i tröskelfart.
Jag har passat på att göra så mycket som möjligt med familjen, Erika har tävlat ett par gånger också, jag och dottern har varit hennes Caddie. Jag tycker att hon har sprungit bra och det kan bli bra om ett par veckor för hennes del. Hennes mål är annars förutom just Göteborgsvarvet att göra marathondebut till hösten.

Nu med 2 veckor kvar till den andra "A-tävlingen", (Göteborgsvarvet) känner jag att min fokus är långt ifrån det som brukar vara, konstigt nog så kände jag också inför Rotterdam man var inte 100% i fokus. Har man tappat gnistan??, eller är det bara en fas som man går igenom, jag vill göra bra tider eller i alla fall tider som jag vet att jag har tränat för, men fokusering är långt ifrån det som brukar vara. Självklart kan det ha att göra med jobbet, det har varit en del, men jag trivs med det så jag ska inte klaga.
Träning kan jag inte säga något ont om, jag har sagt redan inför Rotterdam och kan fortfarande bestämt säga att jag är bättre tränad i år än förra året, det har gått mycket bra på träningen men det gäller att få det på tävling också. Förhoppningsvis kommer det att visa sig under säsongen.

Det kommande veckan kommer jag att köra lite mer mängd, ungefär som veckan som precis har avlutats, för att sedan trappa ner inför varvet.
I år blir min 15:e gång som jag springer, från början var målet att klara 10 gånger i rad på under 1:15, det klarade jag (2008).
2009 sprang jag den efter att ha tränat väldigt lite och några kilo tyngre, resultaten blev också därefter. Bestämde mig för att sätta upp ett nytt mål som blev att försöka klara Varvet ytterligare 5 gånger i rad på under 1:15, just i år hoppas jag på att det blir min 4:e gång.


Skickar ett klipp med mina tider på Varvet, kommer snittet att hålla sig??, hoppas det.

Ha det gott i vårvärmen och träna på.