Rotterdam Marathon, rapport och analys!

Nu när en vecka har gått efter loppet har man haft tid att reflektera om och om igen och analysera loppets karaktär.

Vi, jag, Erika och dottern kom till hotellet mitt på fredag morgon, efter incheckning och lämning av väskor på rummet vandrade vi vidare till mässområdet för att hämta nummerlapp och få den sista info inför start på söndag. Därefter åt vi lunch innan det var dags för att gå och vila en stund (vi hade åkte hemifrån redan vid 4-tiden på morgonen).
Innan det var dags för middag hanns det med ett kort 6km distanspass i lugn fart, kroppen var lite seg och jag hade känningar i halsen ??, men benen kändes bra.

På lördag morgonen innan frukost körde jag mitt sista pass bestående av kort jogg i lugnt fart ca.5km, även här kändes det bra i kroppen och framför allt i benen. Eftermiddagen var det dotterns tur att springa "kids run" 1000mt, vilket hon gjorde mycket bra hon blev 5 i sin åldersklass bland ett antal hundra.

Söndag lämnade jag hotellet 45minuter före start, hade bara 100mt att gå men ville göra en kort uppvärming och känna av stämningen. Kände inte att det var så varmt på uppvärmingen fast det var 14 grader (7 grader mer än dagen innan), men det blåste bra mycket mer än dag innan.

Starten gick felfritt och ingen ramlade även om det var en del armbågar och dyl, (tycker att de har ett väldigt smal startfålla i Rotterdam), efter 1km är vi ett antal man som är med de första damerna, farten går väldigt ojämnt, kanske på grund av vinden. 5km passeras på 17'30", vilket är ca.20 sekunder långsammare än vad jag hade för plan, efter ökas farten markant och de nästa 5km går på 16'56". Jag känner att det går fort men det känns bra och jag känner mig avslappnad, vätskestationen vid 15 km och jag tar för första gången något att dricka, dricker 2 klunkar med vatten och känner efter ett par hundra meter att magen reagerar på det, fortsätter att springa med en konstig känsla i magen.
Vid 19km tar jag den gel som jag hade sedan start för att få lite energi men även den accepteras inte av mage och jag spyr under löpning, kommer till västskestationen vid 20km och försöker sätta i mig vatten igen, denna gång kan jag behålla det även om det känns konstigt i magen.
Halva loppet passeras på 1:12'12" och förutom den känsla som jag har i mage och att värmen börjar göra sig påmind, det vill säga, man svettas mer och kläder har pålagringar av salt (vilket brukar hända när svetten torkas snabbt av solen), ändå känns det bra i benen. Strax efter 22km släpper jag de första damerna, av någon anledning börjar jag må illa, jag dricker på nytt vid 25km men allt kommer upp igen. Nu börjar jag att känna mig stressad eftersom jag kan inte behålla vätska och att värmen stiger, jag får min sportdryck och gel av Erika vid 28km och även det kom ut direkt efter att jag hade tagit det. 30km passeras och jag känner och tänker att "forsätter det på detta vis kommer jag att ha 12 jobbiga kilometer innan jag kommer i mål". Jag vet att för att bryta måste jag svimma annars kommer jag i mål. Vid 31 börjar vinden att bli allt starkare och nu känns det som att man är maktlös mot det som håller på att hända, där både kroppen, och väderförhållanden sätter en på prov.
Mycket riktigt som jag hade förväntat mig 12km av rena plåga, jag kunde ändå hålla steget men det var jobbigt hela väg in i mål. Tid 2:28'50" (52"), var klart sämre än vad jag hade som mål och det var riktigt besvikelse.
Nu när det har gått en vecka och man har kunnat analysera och gå igenom loppet i  huvudet gång på gång, tänker jag inte på samma sätt, jag är till och med rätt nöjd med loppet. Det var mitt andra marathon (har gjort 5st totalt) med en sub. 2:30 tid och jag vann mellangubbklassen M40, totalt var jag 37:a i mål.
Går man igenom resultaten har de flesta som ställde upp i år och som var med förra året klart sämre tid, det gäller också de vinnarresultat som var nästan 1 respektive 4minuter sämre än förra året.

Hade jag kunnat göra annorlunda??, nej det tror jag inte, jag är klart bättre tränad i år än vad jag var förra året vid samma tidpunkt, uppladdning och förberedelserna har gått som planerat där det gäller träning, där det gäller andra privata faktorer har det varit sämre, men jag är tveksam på att det har påverkat resultat.

Denna vecka har jag tränat sedan i tisdags och det har varit bara distans, benen känns stumma men jag har inte ont och de distanspass som jag har kört har gått på ca. 4minuter/km eller strax under.
Härnäst blir det GöteborgsVarvet, därefter har jag inget bestämt tävlingsmässigt förutom Frankfurt Marathon till höst, kommer att tävla som det känns och när det känns för. Funderade ett tag på att starta i Stockholm Marathon, men tycker att det blir för nära och att det skulle vara oerhört påfrestande för kroppen, men vi får se det är 6 veckor dit, allt kan hända!!!

Ha det gott så länge och träna på.

Reflektioner, mål och fokusering!

Nu är det mindre än en vecka kvar till årets första stora mål.

Veckan som gick har det körts 7st pass, 2st korta tröskelintervaller och 5st lugna distanspass.
Även om man har tränat mindre än vad man är van är det svårt att berätta hur kroppen känns, för det gör ont hit och dit och är allmänt segt. Att det gör ont är i för sig normalt eftersom jag har konstant känningar, men att det känns segt även om det går riktigt lugnt på distanspass är i för sig inte normalt.

Jag försöker tänka på hur det kändes inför förra årets 2 maror men tyvärr kommer jag inte ihåg. Jag har för mig att det var mer eller mindre likadant, att veckan innan var så segt att jag inte visst hur jag skulle ta mig runt de 42km.

Träningsmässigt då??..., ja, jag kan säga att jag har minst lika bra träning (om inte bättre) i kroppen som jag hade inför Frankfurt 2012, denna tävling blev jag tvungen att ställa in på grund av en förkylning ett par dagar innan.
Målet inför Frankfurt var då 2:25.xx och även inför Rotterdam nu på söndag har jag samma mål, för att jag vet att kroppen har tränats för dessa tider eller något bättre.

Så min fokusering när jag reser till Rotterdam på fredag är med denna tid som mål, får då hoppas att kroppen och psyke håller ihop och att man har tur med de yttre faktorererna.

Som jag skrev i förra inlägg hade jag precis fått mina nya tävlings skor (Adidas Adizero Adios), och om jag var nöjd med utseendet kan jag säga att jag är mycket nöjd med känslan som jag har fått av de under mina tröskelpass denna veckan.
Under denna vecka kommer jag att köra några fartpass med mina andra skor som jag har tävlat under förra årets Rotterdam (Adidas Adizero Ace, USA-utförande), och då får jag bestämma mig för vilka jag kommer att springa med.
Skorna i sig är ganska lika varandra, fördelen med Adios är att man springer mer på framsidan av foten och att de är mindre dämpade, nackdelen är att de är något styvare.
Ace skorna är otrolig sköna och väger 15gram mindre per sko, fast de har något mer dämpning, en nackdel är om det regnar, eftersom de är ihåliga undertill. Synd att man har slutat tillverka denna modell, i alla fall av den gamla utförandet, jag har den fördelen att äga 2 par av dessa skor. De ena har jag sprungit en mara med och den andra är helt nya. Den nya modell av Ace går inte att jämföra med den gamla (se bild).

Härnäst står en ny vecka framför dörren och denna vecka kommer att börjas med kolhydrattömning under några dagar för att sedan börja äta som vanligt, det är planerat 5st träningspass i olika fart och mycket vila och fokusering, i alla fall så mycket det går. Att försöka hålla sig frisk är givetvis också målet.

Nedan en bild på skorna, där de ovan är de nya Adidas Adizero Adios, och de nedanför Adidas Adizero Ace.

 



 

Återkommer med race rapport!