Plåga, Plåga och plåga....

...så har det känts de senaste 6 veckorna.
Tiden är inte på min sida och inte heller orken för att kunna träna på inför en marathon.
Tillsätter man därtill förkylningar och problem med en fot, då får man ett rätt bra recept för misslyckande.

Det kan finnas många bortförklaringar men jag kan bara komma på är att jag helt enkel inte har orkat träna lika motiverat efter jag har bytt jobb, att sedan min fot vill inte ge sig gör också att motivationen slocknar.
Jobb, min familj och hälsa är det viktigast i mitt liv därefter kommer löpning som ett komplement till att kunna må bra och att se hur bra man kan bli efter den nedlagd tid detta är hela tiden kopplat till ett mål.

Nu har inte tävling gått ännu men, jag känner att jag är långt ifrån den form som jag hade önskat att befinna mig i.
Visst jag har gjort ett antal tävlingar på 10km och halvmarathon med hyfsat bra resultat som kunde indikera en tid på marathon på 2:28-2:30, men jag har känt att på dessa tävlingar att jag har fått ta i.

Inför Frankfurt marathon förra året eller Rotterdam i år, kunde jag göra denna typ av tävlingar och dessa tider utan att känna mig sliten. Dagen efter kunde man springa ett långpass i bra fart utan att behöva pressa farten.

Man tänker på hur det hela kan gå så mycket upp och ner men med löpning finns ingen genväg all träning visar sig på resultat för eller senare bra eller dåligt. Lite annorlunda med lagidrott som om du har tränat dåligt eller haft en dålig dag kan laget ändå vinna och den individuella prestation är inte lika markant.

Så, ser jag emot Frankfurt?, nej, inte direkt, jag ser fram emot en helg av avkoppling i det vardagliga liv och att sätta punkt för säsong.
Målet har fått ändras från 2:25 till 2:30 men jag undrar om jag inte är för optimistisk, som det känns nu ligger jag närmare 2:35 än 2:30.

Som det brukar sägas som man bäddar får man ligga, och jag kommer att försöka springa på rutin i Frankfurt, hur länge det kommer att räcka för vi se.

Som sagt det kommer att visa sig om 2 veckor, tills dess väntar ett par intensiva veckor på jobbet med mycket resa och långa dagar.

Ha det bra

Tjenare!!...

,..... det var ett tag sedan, jag var inne i bloggen.

Närmare bestämt 6 veckor sedan, och vad har hänt sedan sist?? Jo, där det gäller löpning det har hunnits med 2 ''B'' tävlingar till, återkommer till det senare i inlägget, där det gäller livet vid sidan om löpning har varit mycket runt omkring jobb och familj, sådant som alla familjer går igenom i vardagen.

Om jag börjar med den första av de 2 tävlingar som har sprungits, Falkenbergs Stadslopp 10km, jag tycker att det är ett roligt lopp, bra publik och banan är rolig, inte den snabbast men OK.
Vädret var ännu en gång publikvänligt men inte löpningsmässigt, det var sol, värme och hög luftfuktighet, det sistnämnda är min största fiende. Jag har stora bekymmer varje gång det är hög luftfuktighet.
Jag kunde springa kontrollerat de första 5km men sedan tappade jag allt mer på de som var före mig, målet med denna tävling var att försöka springa på 33'50''-34'00' med god känsla (jag hade trappat uppe i träning ytterligare), detta gick inte och i mål hade jag 34'04''. Känslan var inte bra, jag hade fått slita ordentlig under loppet.

Den andra tävling var Prinsensminne i Halmstad 21,1km.
Tidigare i våras blev jag inbjuden till denna tävling, jag hade hört gott om denna genom vänner och fått veta att det var välorganiserat.
Jag visste i förväg att banan är inte en sådan bana att slå personliga rekord på, och det hade jag inte tänkte heller, hade inte trappat ner i träning och vill bara ta det som en kvalitetsträning eftersom det har varit dåligt om sådana under en längre tid.

Vi lämnade dottern hos sina kusiner och hunden på pensionat därefter åkte jag och Erika till Halmstad för att ta helgen som ett miniträningsläger.
Väl på plats hade vi sällskap av andra trevliga löpare som hade blivit inbjudna dit av samma anledning.
Under lördagsnatten hade det regnat en del men tävlingsdagen var det upphåll, ca 20 grader och ännu en gång hög luftfuktighet.
Målet som jag hade inför tävling var att kunna komma runt på ca 1:15', jag hade inte trappat ner i träningen för detta utan försökte som tävlingarna innan att ta det som en bra kvalitativt pass.

Direkt från början stack kenyanen Japhet Kipkorir ifrån oss övriga, därefter tackade Lars Johansson för sig och gjorde sitt eget lopp (kul att se att killen är på vägen tillbaka efter alla skadebekymmer).
Kvar blev jag, Janne Holmén och Marcus Petterson, vi sprang ihop till ca 4km därefter satt Janne en högre växel och Marcus följde med honom, jag blev ensam. Så småningom gick jag ikapp och förbi Marcus som för dagen hade lite problem, men åt Janne kunde jag inte göra något.
I mål var jag 4:a på 1:13'32'', rätt nöjd med prestationen, ännu en gång visar det sig att jag trivs på min favoritdistans (½ marathon).

Arrangemanget i sig, var som man hade hört innan, ingen rekordbana men vad gör det när sträckan är otrolig fin och i övrigt mycket välorganiserat.

Träning under dessa 6 veckor har gått sådär, jag har fortfarande problem med min fot. Jag kan köra ett antal mil men inte som planerat, istället försöker jag vila foten så att jag kan köra långpass varje vecka.
Att ha helvila är inte att rekommendera enligt min naprapat, foten blir inte bättre av det.

Jag har inte tappat hoppet om loppet i Frankfurt som var planerat men måste erkänna att tiden är knappt, mitt mål att springa på sub 2:25 har jag lagt åt sidan. Skulle jag klara 2:30-32, blir jag otroligt nöjd.
Denna vecka försökte jag köra några km snabbare men dagen efter visade det sig att inte var så smart jag hade ännu mer ont och var otrolig stel i foten.

Så länge jag kan springa ett antal mil i veckan är jag nöjd och kommer att köra samma upplägg, det vill säga köra så mycket det går under vecka men framför allt att vila foten så att jag kan köra ett bra långpass på helgerna. Långpasset ser jag som ett nyckelpass inför marathon.

Hoppas att inte går för länge innan jag är inne i bloggandet igen, ni får träna på och fortsätt att njuta av det fina vädret.